Efter frukost och att ha packat bilen full med kassar med böcker och så våra egna pinaler körde jag och Anneli raka vägen till Tidan och Böckernas hus. Det var fint väder hela vägen och inte farligt med trafik, men efter Laxå var det nära att det hade tagit stopp.

För där stod plötsligt en stor lastbil, med ett framdäck fullständigt sprängt, och blockerade halva filen i 2+1-vägen. Och det på sidan med bara en fil. Framför oss lyckades en annan lastbil tråckla sig fram mellan vajerräcket och lastbilen och det gick verkligen med nöd och näppe.

Där hade vi kunnat bli stående länge.

Men resten av resan gick problemfritt och framme i Tidan fick vi god hjälp att tömma bilen på kassar. När allt var inburet dök Niklas Krantz upp från ett besök i Skövde och fyllde vår bil med gåvor till AFU igen. Snyggt! Niklas fyiler stadigt på det förråd som en gång kommer att utgöra en viktig del av en kommande AFU-butik. Men han hade också med sig ett par saker jag ropat in på auktion när föreningen för västgötalitteratur hade en för någon vecka sedan. Bland annat en karta över Mariestad från 1813.

Förstärkta med Peter som äger Böckernas hus gick vi över gatan till Condis och åt en macklunch. Niklas bjöd och jag gav honom min senaste bok. Där blev vi sittande en bra stund och jag hann också ta ett samtal från en av dem som ingår i Felix AFU-grupp.

Innan vi lämnade Tidan blev det givetvis et besök på Böckernas hus också där jag och Niklas jagade böcker i lite olika ämnen. Jag om det lite ovanligare i tillvaron och Niklas om Västergötland.

Jag hittade en del kul och när Anneli spanat in lite astronomihäften alldeles vid disken blev det ännu lite till. Till slut hamnade notan på 300 kronor och vi sa tack och hej och körde in till Mariestad för att checka in på Hotell Vänerport.

Nu är det så att Vänerport också äger Stadshotellet och var man ska bo får man aldrig veta när man bokar på Booking som Anneli gjort. Så det var bara att inse att vi skulle bo vid Nya torget och inte nere vid hamnen istället.

Nu tog vi vara på närheten till Tom Mårgård som bor i Gamla stan och som fyller år i dag så vi parkerade vid Vänerport och gick dit för att gratta. Han var inte hemma men med hjälp av grannar fick vi klart för oss att han nog var hos Sonja som bor tjugo meter längre bort.

Det var riktigt kul att träffa Tom igen. Han var min nattchef när jag jobbade på Mariestads-Tidningen 1978–1983 och vi satt mitt emot varandra och redigerade när jag inte jobbade som skrivande reporter. Vi hade en hel del minnen att lufta och jag är väldigt tacksam för allt som Tom lärde mig när jag var nybakad journalist. Ovärderligt.

Efter att ha checkat in på Stadt och softat en stund på rummet gick vi till Oxen och köpte ett ex av dagens Mariestads-Tidningen där Stefan var med i ett längre reportage och även fick stor plats på förstasidan. Och strax före 18 klev vi in i den gamla tingssalen där jag bevakat flera rättegångar genom åren men som nu är en plats för utställningar. Och här visade Stefan upp 700 bilder, antingen på väggen eller på montrar i salen eller i form av bildspel.

För den som var sugen fanns det ett till synes oändligt antal rødpølser med bröd och tillbehör på ett bord plus flaskor med Hof eller cider i en sköljskål för bilder som i dag var förstärkt med stora isbitar. Dryckerna var placerade på Stefans paketcykel.

Det strömmade in folk och många var personer som jag inte sett på årtionden och jag ska villigt erkänna att de flesta hade förändrats så att jag inte omedelbart kunde känna igen dem. Men eftersom många hade sett mig i olika sammanhang så kände de igen mig men de flesta brydde sig inte om att presentera sig utan förutsatte att jag var lika välbekant med deras ansikten som de var med mitt.

Själv är jag alltid nog med att presentera mig eftersom jag inte förutsätter att alla ska minnas mig efter 40 år.

Jag pratade i alla fall med en väldig massa folk och det var roligt. Bland annat med Stefans föräldrar och med Kicki, hans fru. Anders Dahlberg och Anna var också där liksom Magnus Johansson som ger ut tidningen Unica Mariestad vilket syftar på den tillverkning av olika föremål i materialet unica som en gång i tiden fanns här. Och på det unika med Mariestad förstås.

Ett annat möte som var roligt var med Jan Peter som var en av dem som var på Kinnekulle den 12 augusti 1974. Där tog han bilder och nu lovar han leta efter negativen som han har kvar i garaget.

Efter någon timme knackade jag i flaskan jag hade i handen och påkallade uppmärksamheten och höll ett litet tal till och om Stefan och sedan utbringade jag en skål för honom. Det var han värd. Vi har haft många roliga timmar ihop både privat och på jobb. Bland annat när vi träffade platta jorden-ordföranden Charles K Johnson i öknen utanför Lancaster.

Men efter 21 tackade vi för oss och då var det bara några få av de kanske 60 som cirklat runt i lokalen kvar. Det kändes skönt att bara ha ett par hundra meter att gå till vårt hotell och vårt stora och fina rum som tyvärr vetter mot Stockholmsvägen där raggarna verkar ha mycket att stå i den här fredagskvällen.

23.15 låg vi båda i sängen.