Grattis, Markus – och Eurovision!


I dag fyller vår fina kille Markus 24 år, samma dag som Annelis mamma Raili fyller något mer. Och jag fick gratta honom som hastigast vid 05.30 i morse eftersom jag skulle ut till Arlanda för att flyga ner till Eurovision och Lissabon.

Markus är en fantastisk kille som har vuxit under sina år i USA och förutom att han är 2,03 lång också är en social och vuxen person som är så himla lätt att tycka om. Han är artig och empatisk och har fantastisk hand med barn och unga. Det är inte konstigt att han jobbar extra som knattetränare på Viksjö GK.

Hans stora dröm är att syssla med golf på heltid och den kommer han att förverkliga genom att fortsätta utbilda sig till coach i höst. Under åren i USA visade han att han är duktig också i skolan och inte enbart på banan och det är lätt för mig och Anneli att känna oss stolta över vår ”lille” kille.

Jag önskar honom allt gott och jag och Anneli kommer att fortsätta stötta honom så mycket det går för att han ska nå sitt mål på ett så bra sätt som möjligt. Grattis, Markus! Och kram på dig!

Strax före 07 taxade vi ut från terminalen på Arlanda och fyra timmar och tjugo minuter senare landade vi i Lissabon. Då hade jag precis hunnit läsa ut en bok som jag fick från Bibliotekstjänst för några dagar sedan vilket var bra. Nu ska jag försöka recensera den under tiden jag är här så blir det gjort.

Tog mig hyfsat fort från flygplatsen trots en taxikö som inte var av denna världen. Resan till hotellet, Olissippo Oriente på Avenida Dom Joao II, kostade 8 euro med dricks. Nu var rummet inte klart så jag lämnade in väskan och gick ned till arenan som ligger bara fem minuter bort. Riktigt lyxigt!

Solen skiner och det är minst lika fint väder här som i Sverige! Inte alltid man kan säga det.

Började med att fixa min ackreditering och fick allt jag ägde och hade genomsökt av vakter innan jag kom in och fick min bricka. Sedan blev allt genomsökt en gång till då jag gick in på presscentrumet plus att jag fick gå igenom en metalldetektor också. För säkerhets skull står det skarpskyttar på taken också.

Tyvärr visade det sig att dagens genrep för den andra semifinalen, som jag hade hoppats se på plats i publiken, inte var öppen för pressen.

Gick tillbaka till hotellet en sväng och åt en smörgås innan jag tog mig ner till presscentrumet en andra gång, nu får att invänta Hanna. Hann hälsa på gamla kända ansikten från TT och Aftonbladet också. Plus några schlagerfans som brukar dyka upp.

Klockan 14 drog så repet igång och det följde jag och Hanna från presscentrumet. Vi är ju ett antal hundra som följer det hela här på plats och oftast sitter vi som boskap längs långa bord och skriver, ringer eller kommenterar.

Direkt efteråt gjorde jag ett antal intervjuer med journalister här på presscentrumet om deras syn på Sverige och Eurovision, en artikel som Hanna och jag kommer att publicera i lördagstidningen. Lyckades få med en nederländsk journalist mobil när jag pratat färdigt med honom men redde ut det hela när det ringd ei den och en okänd röst frågade efter ett okänt namn.

Det blev en intensiv kväll där jag intervjuade de fyra svenskarna bakom Cyperns bidrag (ska in på lördag) på ett hotell inte långt från mitt för att sedan rusa ned till Hanna (efter att ha köat i tjugo minuter i den eviga säkerhetskontrollen) för att köra Facebook live i en kvart och sedan drog vi igång den flera timmar långa chatten.

På hotellet träffade jag Finland Saara Aalto och fick en bild tillsammans med henne.

Dessförinnan hade jag också hjälpt Hanna med intervjuer till en längre artikel som också ska in lördag. Och hunnit kasta i oss var sin plastlåda med sushi plus vatten efter det att vi tagit bylinefoton ute vid vattnet.

Och när chatten var över var det bara att ge sig av till presskonferensen som jag skrev en artikel direkt ifrån med laptopen i knät. Passade också på att ta bilder, en av dem ser ni här nedan.

När jag var tillbaka på hotellet satte jag mig och skrev ut intervjun med Cypernsvenskarna och den var klar 01.30 då jag mejlade in den till DN. Lång dag, nästan ingen mat och väldigt kul!

Det finns mycket mer att berätta men nu är det sovdags.

Markus när han var alldeles nyfödd i mammas famn på SöS.

Och här är jag på plats i Lissabon med arenan bakom mig.

Jag och Saara Aalto.

Benjamin Ingrosso försöker få ordning på den svenska flaggan med Ukrainas Mélovin intill sig.

Och använder sina ögon!

Mycket folk på presskonferensen.

125 total views, 2 views today