Peo och Anneli S landar och min Anneli fyller


Upp vid 07 och fortsätter att putsa på föredraget. Mest för att kunna korta och effektivisera. Sedan plockar jag ihop mina saker, väntar på min tur i duschen och går sedan ner till bilen med väskorna.

Någon halvidiot har parkerat utanför garageporten så att det inte går att backa rakt ut! Men ut måste jag trots att det inte är många centimeter att vinka på då det är väldigt lite plats att ändra vinkeln på min bil inne i det trånga garaget.

Det tar nog en kvart att komma ut. Får ta någon decimeter i taget, fälla in höger backspegel och går ut för att spana flera gånger. Till slut är jag ute och kan gå tillbaka upp för att lägga garagekontrollen på rummet.

Första anhalt en mobilfirma på Santa Monica Blvd som visar sig öppna 10. Den kvart jag har till godo ägnar jag åt min trekantsmacka i bilen.

10.05 kommer så en stabil kvinna och låser upp. Inte så noga med öppettiderna tydligen. Hon gör klart att de inte säljer lösa wifisim men tipsar om Best Buy ett par kilometer bort. Lika illa där. Måste köpa ny dosa och hela baletten för drygt 100 dollar.

Men killen är hjälpsam och turligt nog kan han tipsa om T-Mobile 100 meter bort så jag går dit, får snabb hjälp och köper 10 gig för 60 dollar och slipper byta dosa. Eftersom vi ska dela detta på tre blir det inte så farligt.

Nu har jag tid över så efter att ha dragit igång dosan bestämmer jag mig för att köra Sunset Blvd åt väster. Kul! Sedan upp i bergen vid Bel Air för att kila på lite fina hus och utsikt som är mest skymd av träd.

Nöjd med turen kör jag mot flygplatsen för att invänta Peo och Anneli S, stannar till för lunchburgare på en Wendy’s och skriver bloggen på telefonen. Så här långt alltså.

I dag fyller min Anneli år vilket firas med god entrecôte hemma fick jag veta. Grattis, sötnos! Saknar dig!

Sedan körde jag till Budget där vi hade bestämt träff. Och efter en halvtimme kom Peo och Anneli S med bussen från flygplatsen. Allt hade gått bra och planet landade i tid. Vi packade oss in i bilen och körde till Santa Monica och det Airbnd som Peo bokat.

Det var lätt att hitta till boendet som ligger i ett vanligt villaområde 45 minuters gångtur från stranden. Inte för att vi tänker gå dit men i alla fall. Vi hittade en parkering på gatan och rundade sedan huset för att gå in på baksidan.

Första problemet, det är ju alltid sådana, var att få upp den lilla låda med kodlås som våra nycklar fanns gömda i. Hur vi än med gemensamma krafter försökte gick det bara inte. För att plötsligt av en slump öppna sig.

Andra problemet var att låsa upp dörren med hjälp av dessa nycklar och ett tag trodde vi faktiskt inte att det skulle gå. Men till sist så gick även den upp.

Problem tre var mera intressant eftersom det fattades en säng på rummet. Jag och Peo hade ju räknat med att dela på en dubbelsäng men att ligga tre i den ingick inte i planen. Så det var bara för Peo att ringa till uthyraren och förklara läget. När vi kom hem senare på kvällen så stod där en bra uppblåsbar säng som Anneli S fick ta hand om.

Rummet är ett ombyggt garage där carporten fortfarande sitter kvar nödtorftigt dold av ett draperi. Ingen teve eller annan lyx. Soffan kraftigt nedsutten. Men vi kommer ju bara att sova här

Väl installerade tog vi bilen och siktade mot stranden, Venice Beach, parkerade för 9 dollar och vandrade sedan längs den enorma sandstranden. Mycket folk men inte överallt. Anneli var modig nog att försöka bada men varningar för starka underströmmar gjorde att hon nöjde sig med att hålla sig nära stranden.

När vi slutligen vände så gick vi längs strandpromenaden där det låg en massa butiker och folk strömmade fram. Eftersom vi var törstiga gick vi in på en bar där det stod en svart tjej i dörren och omedelbart ”gissade” på att vi var från Sverige. Men snart berättade hon, på klingande svenska, att hon var från Lund och bara jobbade där just i sommar.

Vi tog var sin cola med is för 11 dollar sammanlagt med dricks och pratade på om lite ufo och annat. Att vi valde The Sidewalk Café, som stället hette, var ingen slump eftersom det låg en bokhandel väg i vägg. Och vilken fin bokhandel sedan! Den hette Small world books och var trevlig och välsorterad. Jag slog till och köpte Andrew Mays ”Cosmic impact” och Anna Merlans ”Republic of lies” som handlar konspirationsteoretiker i USA och hur plötsligt kommit upp sig i makt och inflytande.

Bara att vandra längs boardwalken (men inga plankor) är en kul grej i sig. Det händer mycket. Inte minst en massa gatuartister som erbjuder sina tjänster. Och en av dessa fångade in mig när vi hade stannat till för att titta. En svart kille med en härlig svada, charmig och pratig som kunde fånga en publik.

Hans kompanjon högg mig och vips var jag en av ”fyra vita, rika män” som skulle utgöra slutnumret i hans show. Men innan dessa fick vi dansa till hans pipa och göra lite annat tillsammans med en asiatisk kille (från Chicago) och två unga pojkar som tyckte att allt var kul.

Till slut fick han oss ned på knä för att göra ett saltomortalhopp över oss till publikens förtjusning. Tillsammans med en kamrat gick han sedan runt och håvade in pengar och hetsade publiken till att vi skulle ge pengar vi också.Jag började med att erbjuda 25 cent, sedan en dollar men lade till sist 6 dollar i hans påse.

Så nu har man uppträtt på Venice Beach också. Bra i cv:et.

Hungriga slog vill på en korv hos Jody Maroni’s Sausage Kingdom som skröt över att ha uppfunnit korvkiosken för 40 år sedan. Jojo. Men det går givetvis att ljuga om allt. Inte minst i USA.4,65 dollar för korven var i alla fall okej eftersom den var god. Men inget är billigt här.

Många hemlösa också. Anneli S såg hur en man plockade upp det som var kvar efter hennes mat och åt upp den. Under en bro bodde en hel tältstad och utanför tt varuhus lade sig en gammal dam ned på trottoaren för att sova för natten.

Jag har fortsatt att vara förare och tänker så förbli. Tog oss till en 7 Eleven-butik på 1516 Lincoln Blvd där vi investerade i chips och lite annat.Jag köpte en burk Rolling Rock av nostalgiska skäl, men kunde konstatera att den var godare när jag drack den på 80-talet.

Åter på rummet stod alltså sängen där och det var ju bra. Jag plockade upp mina saker och lade det som skulle laddas på laddning. Drack en miniflaska Bailey’s som Anneli hade med från planet och åt en halv Mily Way som är en choklad i min smak.

Framåt 22 sov både Anneli S och Peo medan jag var vaken fram till 23 då jag stängde dörren ut för att slippa syrsor och flygplan.

LA:s centrum sett från Bel Air.

Det fattades en säng när vi kom in i rummet. Peo ringer och fixar.

Butik på Venice Beach.

Och så blev jag indragen som statist på Venice Beach.

Som slutade med att killen gjorde en saltomortal över oss.

Stranden i Santa Monica.

Anneli S flyr från Stilla havets vågor.

Venice Beach.

En iskall Cola med miljövänliga sugrör av papper. Premiär!

Anneli och Peo på Small world books.

Peo tar en korv på Venice Beach.

Anneli väntar på sin mat.

Jag tog en tur på Sunset Boulevard.

160 total views, 1 views today