I dag var det min tur att hålla mitt lilla föredrag för publiken på konferensen här i Barcelona. Närmare 150 personer satt i salen när jag drog igång för att prata om AFU, UFO-Sverige, spökraketerna och en del om det som händer i USA just nu.
I samband med frukosten pratade jag lite med Jaime Maussan vars föredrag jag visste att jag inte skulle hinna lyssna på men jag tog i alla fall några bilder som kan vara bra att ha för artiklar i UFO-Aktuellt.
Sedan gick jag och Anneli till konferensen men jag hann inte särskilt långt innan den första Youtubaren högg mig för en intervju. Det finns hur många kanaler om ufo som helst och alla vi som. är här och håller föredrag är lovliga byten.
Intervjun gjordes i vestibulen till hotellet av David Parcerisa, som ni kan se här ovan, med tolkning av min nyfunne vän Marcela Larin från El Salvador och som bor i Västerås. Så intervjun gjordes på spanska och svenska och jag tycker att den fungerade ganska bra.
Nästa intervju gjordes av arrangörerna och blev nästan 30 minuter lång. Här var det en ganska oförberedd intervjuare (och det var flera av dem under dagen) Alex García med Fran Perez som tolk. Alex, liksom många andra fastnade i utomjordingsspåret medan jag försökte få honom att första att jag ser på fenomenet på ett ganska annorlunda sätt.
Tjugo minuter senare var det dags för mig att inta scenen och eftersom en dam som brukar presentera alla talare pratade på väldigt mycket hann jag aldrig testa att mitt presentation skulle fungera ordentligt, vilket skulle visa sig vara ett misstag.
Den långpratande damen lät oss också förstå att det hade synts en helt flotta med utomjordiska rymdskepp (ufo i hennes terminologi) över vårt hotell i går. Vilket givetvis var rena löjan. Vi var många som hade varit uppe på taket under gårdagskvällen, där baren och poolen ligger, och ingen hade sett något.
När kom upp dit senare i kväll såg vi vad det var för utomjordisk flotta hon yrade om och ni kan se en bild av den här ovan: strålkastare från marken som lyste upp molnen. Suck! Tyvärr säger detta något om hur konferensen var som helhet. Det är väldigt många här åsikter och kanaler som följs av hundratusentals och som inte har en an ing om något. Undersökare tillhör ovanligheterna.
Nå, jag hade förberett allt mycket noggrant, skickat mitt manus till översättaren många veckor i förväg (allt simultantolkades) men när det nu var skarpt läge visste arrangörerna att jag skulle köra allt från min bärbara vilket plötsligt kom som en överraskning för dem.
Första tjugo minuter gick perfekt men så snart jag skulle visa min åtta minuter långa film om AFU insåg jag att ljudet var borta. Jag sa till ”teknikern” och en av arrangörerna som påstod att det var hos mig felet låg. Men jag fattade att detta inte var fallet.
Så när jag kom till mitt nästa filmklipp sa jag till igen men inget hände. Och när jag själv försökte lösa det hittade jag ingen väg ut.
Då inträffade miraklet i form av en kille från Trollhättan, Rasmus Pihl, som satt publiken med sina kamrater David Olsson och Thomas Löfgren. Rasmus hoppade upp scenen, kollade igenom mina inställningar och konstaterade att felet inte låg hos mig utan hos arrangörerna.
Rasmus rusade bort till ”teknikern”, som inte kunde tala engelska och som lugnt satt med fötterna på bordet, och sa till honom att han var tvungen att byta plats på en sladd och till slut blev det gjort, jag kunde ny kontakt med datorn och så funkade alt igen.
Under tiden som Rasmus höll på med detta berättade jag om min och Annelis observation av de tre lysande plustecknen 1995, som ett sätt att underhålla publiken. Och det funkade. När jag väl var klar med min presentation fick jag långa och varma applåder. Och många frågor.
Lite märkligt var att den långpratande damen började ifrågasätta varför det spanska arkivet från CEI (en organisation hon inte ens kunde namnet på – jag fick hjälpa henne) hade hamnat i Sverige och trots mina svar stod hon på sig i något som mest liknade svepande kritik grundad på avundsjuka.
Men detta kunde inte ta bort allt det positiva som jag fick ut av timmen där en spansk publik nu fick veta att det finns ett världsarkiv för ufomaterial.
Direkt efter mitt framträdande kom en rad personer fram och ville prata eller köpa min bok om AFU och jag fick mycket beröm för presentationen.
Jag blev också intervjuad av Sonia Guptka här ovan för hennes Youtubekanal. Bra och pålästa frågor eftersom hon suttit med under hela mitt föredrag.
Nästa intervju kom nästan direkt därefter och då var det Alan Steinfeld, som också han är stor på Youtube, som pratade med mig i 30 minuter. Bra frågor och en intervju som flöt bra. Vi pratade AFU (han var imponerad) och spökraketer plus lite annat.
Efter intervjun, klockan 15.30, sprang jag och Anneli på Linda Moulton Howe i korridoren utanför och vi utbytte visitkort och pratade en stund. Vi skulle träffas igen lite senare när det var dags att lyssna på Chris Mellon och vi satte oss intill varandra vilket gav mig goda möjligheter att prata AFU med henne.
Det visade sig att Linda lyssnat på mitt föredrag och var mycket imponerad. Särskilt roligt var att hon av positiv till AFU (hon öste beröm över vårt sätt att rädda arkiv) trots att hon i går hade sagt till grabbarna från Trollhättan att hon visste att jag och hon hade olika åsikter om ufofenomenet. Något som alltså inte spelade någon roll för henne.
När vi äntligen kom iväg på lunch blev det en spaghetti för mig och pasta för Anneli på ”tjurfäktningsarenan” och ett snabbt besök på Fnac för att leta böcker til AFU. Hittade JJ Benítez senaste för 20 €, ”En blanca y negro – Diario de una experiencia extrem” som jag slog till på.
Nå, åter till Linda Moulton Howe.
Vi hade ett långt och bra samtal där vi satt på första bänk innan Chris Mellon började sitt anförande. Då och då viskade Linda sina åsikter i mitt öra när hon inte höll med Chris som hon känner väl.
Som när Chris sa att ingen amerikansk pilot skadats av ufo, då viskade hon skarpt att det var minsann inte sant.
Chris Mellons föredrag var personligt och mycket intressant Jag kan inte gå på detaljer här men det kommer en artikel i UFO-Aktuellt vad det lider. Under frågestunden fick han i alla fall stifta bekantskap med både folk som skulled berätta om sin upplevelser, ombordtagna och sådana som bara svamlade. Men också en del bra frågor.
Som tur var siktade jag de tre från Trollhättan i publiken så när Chris var klar vinkade jag till mig dem för att kunna tacka dem på riktigt. Vi bestämde att försöka ses under middagen 21.30 och så blev det också.
Middagen var rätt påver och paellan inte god. Förrätten hyfsad och som tur var fick jag också Kates som inte ville ha den. Efterrätten var en tiramisu som var helt okej.
Jag och Anneli satt vid ett bord med Kate och Erling och två portugisiska damer, Catia och Suzana och Shelley från USA som köpte en bok av mig plus en dam som jag inte snappade namnet på.
När efterrätten var slut satte jag mig med Trollhättangänget och pratade och sedan åkte vi, Shelley, Erling, Kate och Anneli, upp till takvåningen för att prata vidare och ta en drink. Där träffade vi flera av de andra också och det blev 90 minuters prat om allt från Finland till mina bästa ufofall.
Klockan 01 stängde allt och vi tog hissen ned men innan vi gick till rummet blev vi stående och pratade med Robert Fleischer en god stund. Robert skojade om hur mycket han gillade mina matbilder på Facebook.
02.30 var jag klar med bloggen men då sov Anneli sedan en bra stund.