I dag åkte hela familjen och Ylva till Dalhalla för att lyssna på Neil Young. Men min förmiddag har jag ägnat åt att göra klart UFO-Aktuellt. Upp 07.30 och sedan jobb. Nu saknas bara Richards Kryptizkt och några recensioner. Stefan, som håller till på playan i Spanien, har fått ett korr skickat till sig och jag är väldigt tacksam för att han tar sig an detta.
Markus har klippt gräsmattan så att den ska vara fin till midsommarfirandet här hemma och Anneli har gjort några sista ärenden.
Har också fått klart med kontraktet på det förråd som AFU får hyra av Slättö i Norrköping. Bra med lite extra plats i väntan på att vi ska ta steget vidare in i nya lokaler om något år eller så. Hoppas vi!
Men efter snabblunch där jag stekte hamburgare till oss fyra körde vi och hämtade Ylva och sedan blev det en tre timmar och tio minuters bilresa upp till Rättvik och vår stuga, Kullsbjörkens bed and breakfast. Där hade Mikael och Marita plus Rasmus och en kompis installerat sig.
Vi har tre stugor allt som allt men satte oss ute och pratade i solen en stund innan det var dags att köra till Dalhalla.
Dalhalla är en udda plats och senast jag var här var 2016, också då lyssnade på Neil Young. Och även den här gången var det utsålt, drygt 6 000 biljetter, och parkeringen var smockad med bilar. Kön till insläppet och säkerhetskontroller ett par hundra meter.
Men väl inne satt vi bra. Markus, som bestämde sig sent, fick sitta på en annan del av läktaren, men vi andra satt tillsammmans på rad 42. Och en halvtimma sent, klockan 20.30, gick så den tydligt åldrade Neil Young på och drog igång med ”Sugar mountain”, ensam på munspel och med akustisk gitarr.
Jag hade med en liten kikare som gjorde lyfte upplevelsen och den fick vandra runt till övriga i sällskapet. Det man såg var en man med tågkeps (han gillar modelljärnvägar) och ett hår som tagit direkt ur en Beetlejuicefilm men med fingrar och skärpa i behåll.
Så mycket mellansnack blev det inte utan mest plattityder. Men musiken talade för sig och extranumret ”Rockin’ in the free world” lyfte oss ur våra sittplatser. Enda besvikelsen var väl längden på konserten, lite drygt en och en halv timma mot de tre timmar han mäktade med 2016. Men åldern är väl förklaringen.
Lite roligt var det att jag fick en oväntad fråga av en man när vi och de tusentals andra var på väg ut från våra sittplatser mot utgången. Plötsligt dök han upp och frågade: ”Är du ofta i Norrköping?”. Och det kunde jag ju inte neka till. Det visade sig att han känt igen mig och så kom vi att prata en kort stund innan våra vägar åter skildes.
Efteråt åkte vi till Rättvik för att äta lite och vi hade turen att komma ut på vägen hur snabbt som helst. Mikaels bil hamnade i lite längre köer. Sibylla som vi hade tänkt äta på hade stängt! Otroligt med tanke på att 6 000 människor åkte genom Rättvik efter konserten. Så det blev Circle K istället och där var kön rätt lång tyckte vi. Men när Mikaels bil väl kom sträckte den sig ut på gatan!
Hemma var klockan midnatt och vi samlades i vår stuga för att prata någon timme. Där slutar jag för i dag.
