Efter frukost hemma hos Ole gav vi oss ut på stan för att göra en runda på antikvariat och andrahandsbutiker. Det visade sig finnas några spännande sådana i den norska huvudstaden. Jag kände mig lite mör efter en allt annat än lugn natt på en smal och kort soffa i Oles vardagsrum men det gick över när vi klev av bussen och gjorde vårt första besök på Tronsmo bokhandel som visade sig ha en fantastisk serieavdelning. Helt makalös. Det går inte att hitta en liknande i Stockholm.

Nu höll jag i plånboken men köpte i alla fall några lp-skivor till det facila priset av 10 kronor styck. Några med rymdtema. Serierna kostade väldigt mycket.

Nedslag nummer två var på det fina och spännande (och stora!) Norlis antikvariat där vi pratade med en av de anställda som visade oss till olika för oss intressanta hyllor. På esoterikavdelningen hittade jag en bok från 1922 med titeln ”Spiritismens blændværk og sjæledybets gaader” av H. Martensen–Larsen, alltså en dansk bok om seanser och medier och annat. Ole slog till och köpte två andra.

Nästa stopp blev Outland som visade sig vara en enorm butik med fantasyböcker och prylar plus science fiction och en skvätt ufo, bland annat Elizondos ”Imminent”. Otroligt stort sortiment. Där vandrade vi omkring ett tag men utan att köpa något, blev bara imponerade.

Vi steg på spårvagnen och for vidare för att stanna till på ett betydligt mindre ställe, ett enda rum som var en antikvarisk bokhandel vid namn Cappelens Forslag (ja, så heter det). Precis som på Norlis pratade jag med personalen och förklarade att jag jobbade med ett stort arkiv i Sverige och frågade efter ufoböcker. En hylla sf hade vi redan spanat in.

Och då drog sig ägaren till minnes att han hade en bunt liggande i ett hörn. Så han krånglade sig in till botten av en hylla och kom ut med böckerna som tyvärr var kända märken från 50- och 60-talet. Men jag stödköpte i alla fall en till ett billigt pris. Han visade oss också ett par volymer om forntida geometri som jag direkt kände igen eftersom jag räddat dem från någonstans i Storbritannien vid ett tillfälle som jag inte längre kommer i håg. I vilket fall så skulle han ha 3 000 kronor för dem vilket återigen visar vilket unikt och värdefullt arkiv AFU är.

När vi ändå var där lärde vi honom och de övriga i butiken, där det pågick en repetition inför en konsert senare i kväll, vad det svenska ordet stryktålig betyder. Den lilla språklektionen tog de emot med stort intresse.

Sista stopp, efter en ny spårvagnsresa, var Lucky Eddie som var en andrahandsbutik för serier, böcker och musik. Och den var enorm även den. Där blev vi kvar länge. Jag plockade upp tre böcker om det paranormala till arkivet och en norsk Allers med en artikel om Loch Ness-odjuret.

När vi gick där och spanade fick jag ögonen på en bioaffisch om den klassiska sf-rullen ”The Blob” som tillhälften dolde sig högst upp på en hylla bakom en rad med böcker. Den var jag bara tvungen att plocka ned för att kolla priset på. Och efter en hel del krångel så fick jag ned den men priset var alldeles för lågt (200 kronor) och när vi båda skärskådade den visade vecken på den att det legat packad tillsammans med en dvd och alltså inte var original utan av senare datum.

Så det var ”bara” att försöka på upp den på sin plats igen vilket inte var så enkelt. Det slutade i alla fall att jag fick en fallande på på lappen med blodvite som följde. En farlig bransch det här.

När vi hade prutat och betalt kom vi inte många meter förrän Ole hittade ett intressant frimärksalbum och dessutom kom sig för att fråga om det inte fanns några exemplar av Alle barns blad i butiken. Det gjorde det. Så vi blev stående för att gå igenom en försvarlig bunt på jakt efter Tintinserier (som då hette ”Peik” i Norge samt roliga omslag med rymdteman. Vi hittade en del av båda, betalade igen och gav oss iväg med spårvagnen in mot centrum för att äta på Fridays. En restaurang med mycket kyckling och en hel del friterat.

Men sedan var det dags att ta bussen tillbaka till Ole, packa om mina väskor med det som blivit inköpt och så en del saker som Ole sickade med och direkt tillbaka till samma busshållplats för att invänta flygbussen. Som aldrig kom. Av någon anledning den den aldrig upp utan förts en halvtimma senare kom en annan buss som jag tog.

Nu hade jag gott om tid men damen bakom mig pratade i telefon mest hela resan eftersom hon skulle missa sin tid för incheckning. Kockan 18 kom vi så iväg med SAS mot Stockholm, då hade vi fått byta gate två gånger på grund av något obegripligt. Jag läste vidare en stund i Marcus Wandts bok men sedan sov jag säkert en halvtimma innan vi anlände till Arlanda före utsatt tid.

Anneli var punktligt på plats och sedan var det skönt att komma hem och laga mat tillsammans. Var sin rejäl köttbit blev det och ett glas vitt framför ”på spåret” och sedan ett avsnitt ”Ronja rövardotter”.

Arbetet med muren hade gått ännu lite framåt men det tar nog rätt många dagar till innan allt är klart.

När Anneli lagt sig satt jag kvar och fixade med en massa saker som blivit liggande. Men en hel del får vänta tills i morgon.

I säng 00.30. Och det var skönt.