Solen mötte oss när vi stävade in mot Helsingfors efter en natt på Silja Serenade. Och natten hade varit lugn, inte en krusning på havet. Efter en god frukost gick jag och Fred till bilen och körde av för att göra Helsingfors.

Det är faktiskt bara vi av alla på mässan som har ett bord som också har bilen med.

Och det var riktigt bra att ha bilen för vi kunde lätt ta oss till en annan ände av stan där Fred hade spanat in en helt fantastisk filmbutik på Vasagatan – Pieni Leffakauppa. Vi var nog där i en timma och Fred plockade på sig film efter film. Och såg allt nöjdare ut!

Själv hittade jag en film men var också nöjd med den.

Ägaren visade oss sedan till en science fiction-betonad butik som heter Avetaajuus på Flemingsgatan. En liten men bra butik. Där köpte jag några böcker på engelska och finska för AFU. Och vi såg också Håkan Blomqvists bok om ”Främlingar på vår jord” på finska sticka fram i en hylla.

Så långt var dagen perfekt.

När vi sedan vandrade tillbaka mot bilen slank vi in på ett annat mindre antikvariat som låg mitt emot filmbutiken. Men det var inget vidare. Rätt mycket deckarskräp. Så det blev en relativt snabb sorti tilbaka till bilen och nu med siktet inställt på Salutorget och saluhallen som skulle ha en del restauranger att välja mellan för vår lunch.

Parkeringen hade gott om plats och jag använde min nynedladdade finländska parkeringsapp för att betala. Inne på saluhallen blev det var sin tallrik med åtta dumplings var och de var helt okej.

På väg ut försökte vi spana mot solen för att se den partiella förmörkelsen som hade sitt maximum precis då. Men eftersom jag glömt mina skyddsglasögon hemma (Anneli och hennes kompis Emilia fick god nytta av dem) spanade vi förgäves men tog ändå några kort på måfå.

Så vi knäppta några usla bilder som inte visade något – trodde vi! När jag kom tillbaka till båten såg jag att reflexen från själv solen hade speglat förmörkelsen, något ni kan se här nedan. Riktigt kul!

Fred hade meddelat sin kamrat Grzegorz Fitał, som är en duktig fotograf, att det var förmörkelse så han gav sig ut i Märsta med sin kamera och bra objektiv plus ett filter. Och då blev det så här fint.

Titta gärna på Grzegorz sida på Flickr, han kan ta bra bilder av annat också.

Vi var inte riktigt mogna för att åka tillbaka till färjan ännu så vi bestämde oss för att vandra upp längs Lönnrotinkaru för att jag skulle handla lite choklad. Och på vägen sprang vi på det antikvariat som jag mejlat från Sverige och som nobbat att köpa mina böcker! Antikvariaatti Pufendorf med ägaren Petteri Leino visade sig vara en trevlig bekantskap.

Riktigt fint var det med ett stort utbud av kvalitetsböcker. Jag hittade några med Apollo 11-anknytning och även en rysk om Sojuz som jag slog till på och fick 16 Euros rabatt.

Men sedan bar det av till färjan efter ett snabbt besök på K-Market för godisinköpet.

Vi hamnade i en kort kö vid inceckningen och när vi väl släpptes igenom porten frågade jag en i personalen med en gul väst om vi inte kunde få köra ombord direkt istället för att vänta 45 minuter. Nej, det gick inte fick jag veta. Men då, otroligt nog, dök samma person som hjälpt mig ombord på färjan i Stockholm upp! På cykel. Han kände igen mig direkt och sa till sin kollega att det här skulle han ta hand om, cyklade före med oss efter och anvisade oss en plats på färjan. Snabbt och effektivt!

Så vi kunde lasta med oss lite flera böcker och muggar och fylla på vårt bord och sedan sålde vi väldigt bra under resten av dagen. Under en period var det folk runt oss hela tiden. Och när det var dags att prata fylldes det på ordentligt med långt över 70 åhörare. Dubbelt så många som lyssnade på Agneta Sjödin före mig.

Roligaste kunden, av väldigt många, var en kanske 12-årig flicka, som ropade högt av glädje och förväntan när hon fick syn på mina tre ”Det okända”-böcker. ”De där vill jag köpa!”, var budskapet till hennes mamma som var lite avvaktande och bad dottern att läsa på baksidan först – vilket hon gjorde. Efter en rad konstaterade hon att detta var precis vad hon ville ha och någon minut senare var saken avgjord.

En gladare kund har jag aldrig haft. Det formligen lyste om henne när studsade därifrån med en bonustidning under armen dessutom.

En annan kund gav mig numret till en äldre man som sett något som de liknade vid snömannen och en utställare kom fram och berättade att hon hade kontakt med tre raser av utomjordingar och att de var ”mycket nöjda” med mig och mitt arbete.

Fred hade också en del roliga saker att göra, när han inte stod vid våra bord. Både i går och i dag var han på scenen tillsammans med Laxtonbröderna och pratade om ”Spökjakten” och tog emot frågor från publiken. Och många som kom fram till vårt bord hade också en del att prata med Fred om.

Det var så många som pratade med oss att det knappt går att summera men sak hade de gemensamt: alla var positiva och glada över att träffa UFO-Sverige.

När det blev dags för middag ringde jag Tony och de övriga i DSIF som kom och ställde sig vid vårt bord så att det inte behövde vara tomt. Och buffén var bra även i dag men givetvis en repris på gårdagens.

Men det är ändå föredraget som jag aldrig kommer att glömma. Jag pratade om AFU, svenska fall, ”UFO Sweden” och ”UFO-mysteriet md Felix Herngren” och publiken var helt med på noterna. Efteråt fick jag rungande applåder och positiva busvisslingar och flera kom fram och ville prata. En dam hade jag haft kontakt med då jag och Anders Liljegren skrev häftet om Domstensfallet i slutet av 80-talet.

Så kul!

När jag kom ut var klockan en bra bit efter 23 eftersom jag fått byta till den senare tiden då Agneta Sjödin hade bett om att få den tidiga även i dag. Hon var trött och ville komma i säng. Fred hade så smått börjat plocka ihop våra kvarvarande pinaler som inte var så många, vi hade som sagt sålt bra.

Jag hjälpte till och sedan bar vi det hela till vår hytt och gick iväg för att träffa DSIF-gänget som satt i en bar och pratade. Jag beställde in en Hendricks som smakade väldigt gott efter denna långa och häftiga dag och sedan satt vi där och pratade en bra stund innan jag följde Freds exempel och gick till hytten.

Men det tog sin tid att ta sig dit eftersom jag hela tiden träffade folk som ville prata, ta bilder eller bara heja lite. Utanför hissen sprang jag på Anders från Gullspång, ett stort fan av föreningen och mig och han sa att nu tänkte han börja sponsra AFU.

Så många positiva och glada människor!

Fred var vaken och vi pratade lite, jag skrev blogg och vid 01.30 kändes det som att sängen var det bästa kvarvarande alternativet.