I dag var det dags att spela in ett program i en ny serie på åtta om konspirationer med Erik och Mackan. Vilket innebar tidig uppgång och sedan iväg med samma pendel som Niklas mot Söder och Ringvägen. På vägen in mot stan fick vi också sällskap av Niklas tidigare klasskamrat och lagkamrat i Bele, Johan Thorén, en kille som det alltid är kul att träffa. Så resan gick snabbt.

När jag var på väg ut från Södra stations utgång till Rosenlundsgatan ropade två killar med kameror på mig och det visade sig att vi hade träffats i oktober 2005 då de för SVT:s räkning var hemma och gjorde en intervju med mig i Järfälla. Nu arbetade de med en dokumentär om en graffitimålare. Vi blev stående och prata en stund eftersom jag hade gott om tid och de hade glömt ett minne till sin kamera.

Vid tiosnåret stämplade jag in på MTG:s studio på Ringvägen där jag möttes av Anna Hallberg som visade mig upp. Där fanns redan den andra inbjudna gästen, komikern Emma Knyckare och givetvis programledarna Erik Ekstrand och Mackan Edlund. Efter smink och lite löst prat så var det dags att gå igenom vad som skulle hända under den 90 minuter långa inspelningen och sedan körde vi i gång.

Emma, som var både rolig och skarp, missade att kamerorna rullade och trodde länge att det bara var en transportsträcka med uppvärmning innan det blev skarpt läge. Men så var det inte!

Inspelningen kom att handla om Area 51, den sedan länge avslöjade obduktionsfilmen, månlandningen och konspirationerna kring denna och föremålet som föll ned utanför Sollenkroka den 28 juni 2010 och som Erik gett sig ut med kamerateamet för att hitta. Inspelningen gick snabbare än vad producenten hade räknat med och redan vid kvart över tolv kunde vi sätta oss och äta lunch som serverades i matlådor utanför studion. Jag satte mig och pratade med Anna Hallberg och Ruben Labbé, som tagit bilderna här ovan och nedan och med Emma Knyckare innan hon skulle vidare till Malmö. Och ja, hon har tagit namnet, hette Andersson från början. Men visst är det fräckt!

På vägen hem ringde en man från Hudiksvall och berättade en helt fantastisk historia som hans dotter varit med om i slutet av förra sommaren. Jag kan inte göra den rättvisa här i bloggen men hoppas tala med dottern senare i veckan. Vad jag kan säga är att den handlar om hur en vit dam, i fullt dagsljus, dykt upp vid två olika tillfällen och då förebådat hemska händelser som följde inom några dagar. Och av beskrivningen att döma så var denna ”dam” inte vilken människa som helst.

När jag kom till jobbet blev det en ganska lugn kväll men rätt mycket att skriva ändå. Såg att flera sajter publicerade en film som påstods komma från Nordkorea och som sas visa hur bussar och bilar skakade när landets tredje atombomb sprängdes i dag. Här är filmen på en rumänsk sajt. Men filmen visar säkert något annat. Bussen har engelsk text på sidan vilket knappast är något som är gångbart i Nordkorea. Baytown bus står det.

Kvällens mat intogs på Lilla Asien. Bläckfisk blev det. Bosse hann inte gå med på grund av utförsåkning så det blev jag och Ole och Staffan.

Här är diskussionen i full gång.