Pratade länge med Curt Roslund i dag. Efter ett långt liv som astronom och med tiden allt mer intresserad av astronomins och arkeologins beröringspunkter började han undersöka hur de svenska skeppssättningarna egentligen låg placerade. Hade de någon koppling till astronomiska fenomen, ungefär som Stonehenge i England.
Det han kom fram till var att de små skeppssättningarna ofta hade en sådan koppling men inte de stora, över fyrtio meter långa, som Ales stenar i Skåne. Här fanns visserligen ibland någon beröringspunkt men några kalendrar var de aldrig.
– Om man behövde en kalender under järnåldern så var det mycket enklare att konstruera små och lika effektiva stensättningar, inte dessa jättar, sa han till mig.
Vi blir alla barn av vår tid och letar efter detaljer och mönster i forntidens mysterier som vi kan begripa. Men kanske letar vi då efter helt fel saker. Kanske har vi inte en möjlighet att sätta oss in i våra forntida förfäders tankar och idéer så att vi verkligen kan förstå varför man uppförde vackra verk som Ales stenar.
Samma kan sägas om rader av andra fornminnen runt om i världen. Hur mycket vi än gapar över deras fantastiska konstruktioner kan vi inte höra de människor som konstruerade dem tala eller tänka. Egyptierna valde till exempel att inte med ett ord nämna hur de byggde sina mäktiga pyramider.
Till slut har vi bara kvalificerade gissningar att ta till.