Teve är ett märkligt medium. Fråga mig, jag har suttit i mängder av morgonsoffor och paneldebatter genom åren. Jag har fungerat som expert på science fiction, liv i rymden och ufo och ibland agerat reporter eller medproducent. Så det var ingen överraskning när TV4 ringde mig i kväll och undrade om jag kunde vara med 06.45 i morgon för att diskutera Darwin-projektet, ett satellitprojekt som ska försöka finna spår av liv på planeter runt solar många ljusår bort.
Darwins hemsida
Darwin-projektet går ut på att försöka finna spår efter syre, ozon, i atmosfärerna på jordliknande planeter som befinner sig runt stjärnor vars ljus gör sitt bästa för att dölja själva planeten. Det är som att leta efter en nål i en höstack – men det går. År 2015 ska satelliterna upp men innan dess kommer Sverige att dra sitt strå till höstacken genom att var med och tillverka delar till de tester som ska genomföras 2008.

I vilket fall ägnade jag nästan en timma åt att diskutera dessa frågor med en frågvis TV4-reporter och allt var klappat och klart för tidig uppgång. Men så ringde killen tillbaka och allt ställdes in eftersom den andre deltagaren kommit på att han hellre ville ha med sin kompis. Och så fick jag 90 minuters extra sovmorgon.

Nu var vårt samtal knappast bortkastat. Jag fick en stunds repetition om hur snäva villkoren för liv egentligen är. Det är oerhört många pusselbitar som måste stämma överens för att vi ska kunna finnas till och har livet väl uppstått hotas det ständigt av vilsekomna asteroider eller en sol som bombarderar oss med icke vänligt sinnade partiklar.

Fem gånger (minst) har jordelivet stått på randen till utplåning. Fem gånger har stora katastrofer krossat 85-90 procent av allt liv på jorden. Ändå finns vi här. Ändå kryllar jorden av liv i alla dess former.

Kanske borde vi lära oss att vara lite räddare om allt detta som när som helst kan tas ifrån oss.