Var på föräldramöte på skolan i kväll så jag missade Jan Fjellanders föredrag för Stockholms UFO-förening, vilket var synd. Jan, som numera är mycket engagerad inom Sällskapet för parapsykologisk forskning SPF är alltid rolig att träffa och lyssna till med sin utstrålning och förmåga att fånga en publik.

Men istället tog jag mig hem för att hamna framför datorn några timmar där UFO-Aktuellt så sakteliga håller på att växa fram. Nästan alla skribenter har lämnat sina bidrag nu så det är bara att fylla de hål som är kvar med egna texter.

För en journalist är det nödvändigt att skriva. Och att läsa. Det finns en iver att berätta om det man har kommit fram till för en bredare publik och inte stoppa saker i byrålådan. Det finns oftast också en drivkraft att redovisa det man kommit fram till på ett hederligt sätt. Gör man inte det så får man snart svårt att arbeta inom sitt yrke.

När det gäller ufomaterial så är den strävan kanske viktigast av allt. Om man inte hela tiden försöker att se ett mysterium som ufo ur flera perspektiv så målar man till slut in sig i ett hörn. Den som redan på förhand har bestämt sig kommer inte att orka hålla på särskilt länge. Alternativet är att leva på en lögn.

Det finns de som anser att jag och andra i UFO-Sverige valt sida och inte längre räknar med att det skulle kunna röra sig om utomjordiska besökare. Men det är inte sant. Däremot anser nog de flesta av oss, och jag gör det definitivt, att just den förklaringsmodellen inte tillhör de starkare. Särskilt inte med tanke på att hundratals ufointresserade i mer än femtio år har försökt att leda just detta i bevis – men inte lyckats.

Jag tycker att man ska se på ufo ur ett bredare och inte så låst perspektiv. Det ger möjligheter till att hitta andra förklaringar. Och så lär man sig dessutom väldigt mycket längs vägens gång.

Vi har inte lösningen på hela ufoproblematiken. Det finns ett antal mycket intressanta fall som reser mängder av frågor. Tyvärr ger de inte lika tydliga svar. Och det är det som är problemet.