Vaknade av att Värmlandsradion ringde före åtta och ville göra en direktintervju men lyckades utverka tio minuters respit för att hinna starta hjärnan. Tjejen som gjorde intervjun verkade glatt omedveten om att hennes kollega intervjuat mig i fredags. Nu hade hon sett artiklarna i Nya Wermlands-Tidningen och Värmlands Folkblad och ville väl inte komma på efterkälken. I vilket fall var det en bra intervju och jag kom ur sängen.

Har ägnat dagen i övrigt åt att plocka undan och lägga riksstämman bakom mig, svara på mejl och fixa en massa praktiska saker. Har också bytt ut ett ufofall i min kommande bok mot ett annat som jag tyckte var bättre och mejlat det till Therese som gör layouten. Hon tror att hon ska vara klar i veckan. Det ska bli skönt när boken är riktigt klar!

Nu gäller det att börja fokusera på nästa bokprojekt. Ett projekt där jag måste göra en hel del research från grunden. Men först ska jag ta hand om professor David Clarke från England i några dagar – med fru. Nu är det inte så högtidligt som det låter eftersom Dave är en god vän och duktig ufolog. Han och frun tar tåget upp till Stockholm från Köpenhamn där de deltar i en folkloristisk konferens. Vår egen Bengt af Klintberg är där han också.

Ungarna har ägnat kvällen åt träning. Markus på fotbollsplanen medan Niklas stack ut och sprang fem kilometer i spåret. Borde försöka hänga på (åtminstone de första hundra meterna) när jag frisknat till. Skulle säkert vara nyttigt. Men jag är realist nog att inse att jag bara kommer att få se ryggen av honom.

Niklas har vuxit av bara den och är numera näst längst i familjen. Anneli har petats ned till tredje plats. Vi var tvungna att ställa upp honom mot garderobsdörren där vi prickar av deras tillväxt och han stannade på 178 centimeter vilket är tio centimeter på lite mer än ett år. Nå, grabben har i alla fall femton centimeter kvar innan han delar förstaplatsen i familjen.