Lyssnar på radions referat från den eländiga matchen Tyskland-Sverige där Sverige håller på att få stordäng och man undrar vad det är för nytta med att spela en träningslandskamp med en B-lagsuppställning. Vad kan man lära sig på det? Att få stryk? Det kunde ju Sverige redan.

Har suttit vid datorn och skrivet om hemliga sällskap mest hela dagen. Anders Palm tittade in en stund för ett snack men annars har det varit lugnt. Desto livligare på epostfronten men också där dyker en del frågor upp. Hur kommer det sig att en del människor aldrig svarar på epost trots upprepade mejl till dem? En del gör det efter några veckor och ber faktiskt om ursäkt för det – vilket är helt okej.

Till exempel har jag mejlat redaktören för amerikanska UFO Magazine flera gånger men aldrig fått svar. Adressen är rätt, jag har tagit den från tidningen, och ingen studs på mejlen. Ändå hör hon aldrig av sig. (Bara för att jag skrev detta så hörde hon faktiskt av sig för tio minuter sedan! Nu får vi se om hon kan hjälpa mig med min fråga också…)

Har dykt ner i 1800-talets vidunderliga apokalyptiska värld för några timmar också. En tid då självutnämnda predikanter vandrade längs de svenska vägarna och folk föll för deras budskap om en återkommande Kristus och annat minst lika osannolikt. Nog är det väl bättre i dag? Är det?

Nej, vi har inte blivit ett dugg klokare. Folk går med i de mest bisarra organisationer och tror på elva omöjligheter före frukost. Trots att vi borde vara rationella och övervägande personer som samlat på os generationer av livserfarenhet så är det istället som om många av oss hade fötts i går. Vi lär inte av historien. Istället upprepar vi hela tiden dess misstag men i olika förklädnader. Tror vi inte på Gud och hans snara insats så tror vi att någon annan ska fixa det för oss. Möter vi rätt (=fel) guru kan denne få oss att göra saker som vi aldrig hade drömt om.