Såg i Expressen att man dyker efter ”sjöodjur” i vallgraven runt Varbergs fästning. En 55-årig kvinna hade sett ett svart odjur komma upp över vattnet, hugga tag i en trut och försvinna med den ned igen.

Att vara odjur i vallgraven runt Varbergs fästning är ingen lek. Här flyter en hel del smått och gott som turisterna inte riktigt lyckats hålla fast i. Själva vattnet var mera grönt än vattenlikt när jag såg det i somras.

En del tippar på krokodil, andra på något slags orm eller gammelgädda. Ett är i alla fall säkert: något odjur lär det inte vara. Det intressanta med alla odjursrapporter från olika hörn av världen är ju att ingen har lyckats plocka upp något trots 200 år av idog jakt. Trots det fortsätter många att hoppas och kanske kan de ha rätt. Men i så fall lär nog ”odjuren” hålla till i de stora haven och inte i Storsjön, Loch Ness eller vallgrven runt Varbergs fästning.

Rapporterna från världshaven är många. Det är bara att läsa 1800-talets insändarspalter i de engelska tidningarna, särskilt The Times. Här skrev ofta sjömän och kaptener om sina möten med den stora sjöormen på sin väg till eller ifrån Indien. Men även om mötena var nog så uppskakande saknades bevisen. Och de få som faktiskt vågade sig på att ro mot monstret hittade en naturlig förklaring.

På bilden här nedan syns ett av dessa talsodjur som observerades från fartyget ”Daedalus” nära Godahoppsudden den 6 augusti år 1848.

Men ändå. Visst kan det finnas djur som ingen människa ännu har sett (förutom de arma sjömännen då) där ute på haven. Där återstår ännu mycket att upptäcka och våra försök hittills har knappast mer än snuddat vid allt som döljs under ytan.

Barnen började skolan i dag. Inga stora jubelrop men heller inga protester. De gick upp och åt sin frukost innan de trampade iväg. Numera till samma skola. För efter två års separation har de nu återförenats igen – på Björkebyskolan. Markus i sexan och Niklas i åttan.

Själv var jag iväg på hälsokontroll genom jobbet i dag. Hur det hela avlöpte får jag veta vid återbesöket om en vecka. Men jag var i alla fall fortfarande 1,93. Alltid något.