Fast förankrad vid skrivbordet från klockan 08 till… gud vet när. Än är dagen inte slut. Men det har varit en intressant dag men ett långt telefonsamtal med sonen till en känd sektledare.

Så har klockan passerat midnatt igen trots att jag tänkte komma i säng i tid. Men nu har jag i alla fall stuvat undan mina papper för i dag. Sekter är ett fascinerande ämne som det är lätt att fastna i (skämt). Önskar att jag hade ännu mera tid att fördjupa mig men till slut måste man ju sätta punkt. Annars blir det ju ingen bok.

I morgon får jag en bok som jag beställde i dag och med dess hjälp ska jag plugga några kunskapshål i den näst sista sekttexten. Sedan återstår ytterligare en att skriva plus en inledning. Men det ska jag hinna över helgen.

Snart är det oktober och hösten blir allt tydligare utanför fönstret. Jag gillar hösten eftersom mörkret sveper in mig i en skön mjukhet. Regn kan jag vara utan men just mörker har jag absolut inget emot. Minns ibland åren i Luleå då mörkret gjorde somrarna till riktiga höjdpunkter genom sin frånvaro – om ni fattar vad jag menar. Man kan ju inte uppskatta den korta sommaren om man inte har den mörka tiden att jämföra med.

För de flesta människor på jorden så bor vi ju i alla fall vid världens ände. Om man bor i Malmö eller Kiruna spelar ingen roll i en egyptiers ögon. Långt bort och isbjörnar på gatorna i vilket fall.