Börjar förstå varför man har döpt kometuslingen till McNaught. Naught betyder ju ”intet” eller ”noll” på engelska och det är precis så mycket jag har lyckats se av den ännu så länge. Upp på Gjörvelns skidtopp i morse igen, den här gången var den täckt med snö (Vinter!?), men enda utsikten av värde var själva soluppgången och dess spel i molnen.

Pratade med Steve i Skellefteå vid lunchtid och han kunde minsann berätta hur klar och fin himlen hade varit där uppe och hur vackert kometen lyste efter solnedgången. ”Den starkaste jag sett”. Tack för den upplysningen! När solen väl gick ned över Järfälla var molnen på plats igen.

Annars började dagen tråkigt. Mamma ringde och berättade att hennes bästa kamrat och min bästis mamma från när jag var liten hade gått bort. Astrid avled på sjukhuset i Mariestad i går kväll efter en lång kamp mot cancern. Det känns trist på många sätt. Mamma mister den vän som hon alltid har haft inom ett par hus ifrån sig. Och jag tappar ännu en tråd till min barndom. För Bosse måste det kännas ännu värre. Nu är båda hans föräldrar borta.

Sånt är livet. Vi kommer och går och det gäller att ta tillvara på stunderna mellan entré och exit. Det gjorde Astrid. Hon var alltid full av idéer och tog sig för saker. Synd att hon skulle få det så jobbigt på slutet.