Efter att ha kämpat oss upp på områdets högsta punkt, skidbacken vid Gjörvelns slott, och med andan i halsen riggat upp stativ och kamera så kunde jag och Niklas konstatera att himlens enda större molnsamling hade bestämt träff precis där kometen skulle visa sig. Så vi stod där i fyrtio minuter (i snålblåsten) och beundrade soluppgången och på bilden ovan ser ni Globen till vänster och, tror jag, Skärholmens höghus till höger.
Roligare än så blev det inte. Men det fick i alla fall igång oss i morse.
Läs mer om Komet McNaught i gårdagens blogg.
Var och hälsade på hos Andreas på Semic i förlagets nya lokaler i dag. Fick då en bunt brev från läsare av ”Det okända” som jag har besvarat under eftermiddagen. Flera av dem var riktigt intressanta där brevskrivarna berättade om egna upplevelser av märkliga ting.
Nu, klockan 22.40 på kvällen, regnar det för fullt utanför fönstret vilket inte är ett särskilt gott tecken om man vill se något komet i morgon bitti. Men stativet ligger i bilen och kikaren och kameran ligger framme. Så blir det bra väder i morgon så drar jag iväg till skidbacken igen. Men den här gången tar jag bilvägen upp!