Så finns det då liv på den nyupptäckta planeten Gliese 581c? Det vet vi förstås inget om och det kan nog bli svårt att ta reda på. I vilket fall så skulle den passa dåligt för oss jordmänniskor att bo på. Med en tyngdkraft fem gånger så stark som den vi är vana vid skulle en 80 kilo tung person känna sig som en 400 kilos bjässe och framtida olympiader skulle knappast innehålla grenar som stavhopp eller löpning. Eller något som kräver att man förflyttar sig snabbt framåt eller högt uppåt över huvud taget.

En varelse som utvecklats på Gliese 581c skulle givetvis inte se ut som vi gör utan vara anpassad för sin omgivning. Det är ju så som Darwin har lärt oss att utvecklingen fungerar.

Hoppet står som alltid till om det finns vatten på planeten eller inte. Finns det vatten kan det finnas liv, det är forskarna överens om. Tanken på att universum mycket väl kan härbärgera liv utanför jorden var inte alldeles rumsren när jag växte upp. I dag verkar alla tro det. De många undersökningar i form av webbfrågor som har publicerats i samband med artiklar om den nya planeten de senaste dagarna talar sitt tydliga språk. Inte många själar svarar numera nej på frågan om man tror att det finns liv i rymden.

Håller just nu på och läser boken ”What we believe but cannot prove” där forskare och andra högutbildade får skriva var sitt kapitel om vad de tror men inte säkert vet. Många skriver om att de tror att det finns liv i rymden. ”Såsom i himlen så ock på jorden? (Matt 6:10) verkar vara dagens rättesnöre.

Bevisen saknas alltså men indicierna är många. Kemin verkar vara lika överallt i rymden och livet förefaller, skriver flera av forskarna i boken, ha mycket lätt för att uppstå och sprida sig. När det väl har fått fäste kan inget hindra livet.

Men hur är det med intelligent liv? Finns det i lika stor mängd som enklare varianter? Den frågan svarar inte lika många ja på. Dessutom är ju frågan mera komplex än den först kan förefalla. Vad är intelligens? En chimpans är absolut intelligent. Den kan lära sig att kommunicera med oss människor till exempel. En delfin likaså. Men är då intelligens bara sådana färdigheter som vi kan mäta mot oss själva? Det är ju inte så säkert. Inte säkert alls.

Risken att vi inte skulle känna igen en intelligent varelse om vi mötte den på en annan planet är overhängande.

Här i min del av kosmos skiner solen för fullt, det är över tjugo grader varmt och jag har varit med Markus på skolan för lärarsamtal. Något som alla elever i hans årgång har i dag. Niklas är hemma och läser läxor på egen hand eftersom hans lärare också är upptagna med samtal. Själv ska jag med bussen om en stund. Vi hörs.