Så har man då fyllt år igen och det börjar ju bli lite rutinartat numera. Inte särskilt jämnt så det är inte så mycket att yvas över. Finaste presenten var en mugg i trä som Markus hade gjort i slöjden. Finare än så kan inte en present bli. Nu står den här intill mig och doftar trä medan jag skriver.

Håkan B ringde och grattade samtidigt som han berättade att han nu var färdig med i princip hela dokumentationen kring det märkliga kontaktfall som han har intresserat sig för i trettio år. Nu är ”boken” klar – om det nu ska bli en sådan. Själv hoppas jag det, materialet är mycket intressant och borde läsas av en stor krets intresserade.

Det finns ju en hel del skräp som å andra sidan aldrig borde ha blivit publicerat. Sune Hjorths skräp är en sådan sak. Slogs av hur förvirrad och löjeväckande Hjorth är när jag tittade på ett gammalt band med en inspelning av TV5-serien ”Hundra höjdare” där Hjorth ”intervjuades” i sitt hem i Sundsvall. Han verkade helt förvirrad och ägnade en del av programtiden till att uttala ord på olika språk – inte särskilt bra kan jag tillfoga.

Det är egentligen en gåta hur denne man har kunnat locka folk att läsa sina böcker och sin tidskrift. Nu var det i och för sig inte särskilt många som gjorde det men det händer faktiskt att folk undrar vad jag tycker om Hjorth. Herregud, vad ska man svara! Upptäcker man inte själv vilken förvirrad figur han är så är det ju ingen idé att fråga mig.

Som tur är har han lämnat ufoämnet sedan några år och hans tidskrift kommer inte längre ut.

Jag tänker ofta på hur många lustiga figurer som söker sig till detta ämne. Men faktum är att de var fler förr än nu. Kanske för att till en början lockades av UFO-Sveriges långt ifrån objektiva hållning och såg en möjlighet att få ut sina inte sällan extrema idéer genom en stor organisation. I dag är det betydligt färre som syns i media och på möten vilket å andra sidan har gjort det hela lite tråkigare. För färgklickar var de ju trots alla sina märkligheter.

Nu ska jag stänga butiken för i kväll. Niklas kom just hem från en kompis och Markus ligger och läser Kalle Ankas pocket. Men nu är det dags att släcka för oss alla. Något som Anneli redan har förstått.

PS: Precis när jag ska stänga av datorn ser jag i ett mejl att en av mina favoritfattare har gått bort. Kurt Vonnegut (1922-2007) dog på onsdagskvällen efter en hjärnoperation. En verklig förlust. Läs om honom HÄR.