Upp 07 och käkade frukost hemma hos mamma och sedan ut till Åstabrona för att prata bort en stund med Raili och Ingemar. De verkade må bra båda två men var lite bekymrade för vildkatten som inte hade varit synlig på två veckor. Jag lastade av några kassar böcker som ska köras till Tidans antikvariat vid nästa resa ner.

Har också hjälpt mamma (bilden ovan) med att handla. Hon orkar ju inte bära hem tunga saker som drickabackar från Oxen längre. Var också inne en sväng på Karströms medan mamma köade på Apoteket. Hejade på Kerstin som har jobbat där så länge jag kan minnas. Det var alltid hon som fixade mina julklappsböcker och hjälpte mig att få tag på en del udda amerikansk litteratur i början av min läskarriär. Nu står hon och säljer reaböcker där bland annat min bok ”Det okända” finns med. Så kan det gå.

Men nu är jag tillbaka i Stockholm. Stannade till i Västerås och käkade en kycklingburgare på McD och har pratat med Aftonbladet som ringde mig på vägen. De håller på med en större ufoartikel. När jag kom hem hittade jag kassen som jag hade glömt. Innehåll: Slipsen, en bok jag lånat av Håkan och hade tänkt lämna tillbaka och en pärm med utskriften av korret på naturfenomenboken som jag hade tänkt visa för dem på MAK som var intresserade. Jag hade ställt den i soffan i gillestugan när jag var nere och hämtade ett par Zappaskivor som jag ville ha med mig i bilen.

Mitt bokförlag har också hunnit ringa den lilla stund jag varit hemma. De undrade om jag var intresserad av att vara med och hålla ett seminarium på bokmässan i höst. Inget är visserligen klart än men det vore ju jättekul om det kunde bli av.

Läste på nätet att det ryktas om att Steve Spielberg ska starta en ufosajt. Ni kan läsa om det HÄR. Vi får väl se hur det blir med det.

I kväll var jag och Anneli iväg till Björkebyskolans aula för att lyssna på förintelseöverlevaren Emerich Roth och den före detta värstingen Patrik Pelosio som berättade om hat, våld och gängidentitet och hur vi alla kan hjälpa våra ungdomar att bli goda och älskade människor. Niklas klass hade lyssnat till de båda tidigare i dag och Niklas var mycket nöjd med det han hörde.

Det var ett par intressanta timmar med två personer som verkligen visste vad de talade om. Roth som upplevt tre av Hitlers förintelseläger inifrån (Auschwitz, Buchenwaldt och Theresienstadt) och sedan i trettio år arbetat med ungdomar på glid, och Patrik som blev kriminell och missbrukare redan som elvaåring. Båda var lika intressanta men för mig var det faktiskt första gången jag fick höra en person som suttit i ett koncentrationsläger berätta om detta live.

De båda var överens om att alla de hade talat med hade börjat sin kriminella bana i trasiga familjer där de inte fått kärlek och saknat en fadersgestalt att se upp till. Det hat de sedan börjat bära inom sig kanaliserades mot samhället utanför.

Så kramar era barn och säg att ni älskar dem. Det betyder så oerhört mycket.

Emerich Roth i förgrunden och Patrik Pelosio i bakgrunden.