Kvällen har ägnats åt att svara på epost, skanna bilder till ”Berättelser om det okända” och jobba med UFO-Aktuellt. Det som är synd med UFO-Aktuellt är att vi har så få färgsidor. Men det är en kostnadsfråga. Annars vore det ju roligt att kunna köra färg rakt igenom. Nu får vi leva med att det mesta blir i svartvitt så länge inte upplagan blir betydligt större eller om någon skulle få för sig att slänga lite pengar över oss.
När Anneli var ute och gick en stund så ringde det på dörren och utanför stod en tjej som sålde kokosbollar för en skolresa till Polen. Ovanligt resmål. Men av princip så köper vi alltid något av skolungdomar som samlar pengar till en resa. Kvittar vad de säljer. Kokosbollarna var osedvanligt dyra – 80 spänn – men jag plockade fram en femhundring vilket var allt jag hade och slog till på en. Men tjejen kunde inte växla så hon fick vandra vidare i natten. Säkert synd på ett gäng goda kokosbollar.
På jobbet har jag skrivit om Arthur C. Clarke som avled sent i går. Ni kan läsa min artikel HÄR. Clarke hade skrivit över 100 böcker stod det och jag har ungefär 80 av dem. Dags att börja skaffa resten! I vilket fall så har denne brittiske sf-författare och vetenskapsman betytt mycket för mig och mitt intresse för rymden. Hans kritiska inställning till allehanda ”övernaturliga” fenomen, som resulterade i böcker och teveserier, har betytt mindre än sf-delen av hans verksamhet.
Clarke var en mångkunnig man som det hade varit roligt att få träffa. Men nu är det för sent.
Dagens arbete har också resulterat i en intervju med längdhopperskan (före detta) Erica Johansson, en artikel om en kille som hade brallorna för långt nere och inte fick äta i skolans matsal i Laholm, en artikel om trafikstatistik från Europa (Sverige är säkert att köra bil i) och en del annat.
Det har snöat rätt mycket i dag också och man kan tro att det är vinter på riktigt. Men det tror man bara en kort stund för sedan tittar solen fram i detta tidiga aprilväder. Niklas och hans kamrater har fortfarande gott om snö och i dag fick han åka helikopter upp till puderparadiset. Men inte har han ringt och berättat hur det var. Istället fick vi ett meddelande från en mamma som minsann hade pratat med sin son. Så här skriver hon på sin blogg (som ni hittar HÄR:
”Pratade just med en mycket lycklig och glad Skalman (han har flygit helikopter nu). Niklas hälsar till er via honom och bloggen. Han trivs som fisken i vattnet 🙂 Allt har funkat bra och han är nöjd med livet. Gos från Niklas via Skalman/Marie/bloggen
Vissa saker kan behöva senvägar för att sägas ;-)”
Så är det. Men senvägar är också vägar.
PS: Under över alla under. När vi väl hade gått och lagt oss och jag som bäst höll på att somna vid 22.15 eller så – då ringer Niklas! Men det var väldigt kul att prata med honom. Han hade det hur bra som helst. Ni kan se en bild av hur han och Elin i klassen är på väg ned för en backe på bilden ovan. Fotograf Danne.
