Två gånger om året besöker jag serieantikvariatet på S:t Paulsgatan. Det är när jag går till tandläkaren för den årliga kontrollen och när jag går till tandhygienisten för samma sak. I dag var det den senare som ville kika mig i munnen så på vägen tillbaka slank jag in på butiken och bläddrade igenom backen med Lucky Luke. Köpte med mig en tio häften som pluggade igen några hål i samlingen. Frågan är vad jag inte samlar på.

Annars var det ju första april i dag och jag öppnade med att lura Niklas, som låg i sängen, att det hade snöat så mycket ute att jag nog skulle få köra honom till skolan. Simpelt och enkelt, ett skämt framplockat ur den mest kända av repertoarer. Men det var i alla fall ett sätt att få upp grabben.

Själv svalde jag P1:s fina vetenskapsskämt i två-tre minuter innan jag fattade att jag var lurad. Det gick ut på att människor som färdades i buss eller bil eller flygplan, ja allt som rör sig, och äter samtidigt, faktiskt förbränner maten snabbare och går ned något ynka lite i vikt. Bantningsprofessor Rössner intervjuades och allt lät så himla äkta. Jag började till och med anteckna på ett papper som låg intill mig i bilen. Men när jag tog svängen in på Götgatan så började skallen fungera igen och det blev uppenbart att det rörde sig om ett skämt – även fast de aldrig sa det.

Roligaste skämtet i dag: Vasabladet skriver att ett tillfälligt avbrott i gravitationen väntas i dag. Läs den gärna HÄR.

Efter en snabbtur förbi jobbet åkte jag hem och satte mig och skrev en artikel om vildsvin som teveredaktör Kronbrink hade beställt. Inte mitt specialområde men intressant när jag började läsa in mig på ämnet. Svängde ihop några sidor i UFO-Aktuellt också så nu är 20 klara. Det ska bli några till innan jag släcker flitens lampa.

Markus kom hem från skolan och var inte nöjd med sitt matteprov. Det hade varit många tal som de aldrig hade fått öva på innan sa han. När Anneli kom hem käkade vi glass för att muntra upp honom. Nu i kväll sa Niklas att han tyckte att Markus hade varit duktig som hade jobbat så hårt inför provet. Att allt inte gått så bra som han hade hoppats var ju tråkigt men det förtog inte själva insatsen menade han. Klokt sagt.

Niklas hjälpte mig också att fixa upp Billyhyllan (som jag kan spika ihop med ögonen förbundna) i källaren och sedan fyllde jag den med böcker och pärmar. Lite hjälpte det i alla fall men efter att ha suttit i en timme och satt in material om 1800-talsobservationer av sjöodjur, fallande fiskar, tecken på himlen och allehanda forteanska fenomen i kväll så lyckades jag producera en hyllmeter material till. Vart nu de ska stå…

Bland alla de fantastiska tidningsartiklarna finns det mängder av pärlor. Jag har inte hunnit läsa mer än en bråkdel men bredvid mig ligger en artikel ur en Ohiotidning från den 9 oktober 1888. Artikeln berättar hur flera personer vid en sjö i Connecticut under ett häftigt åskväder sett hur en flera meter stor kul slog ned i sjön. Kulan tryckte bort vattnet så att botten nästan gick att se och färdades sedan som en plog in mot stranden, till hälften över och till hälften under vattenytan. Men så kom en blixt och klotet försvann. Vattnet var oroligt flera timmar senare skriver tidningen.