Efter en timmas fortsatt dust med det sista trädet så är nu alla tre fruktträden klippta efter konstens alla regler. Så när vi var klara så ringde jag upp Tage Koski, mannen med slagrutan som jag skrev om i går, för att höra om han hade fått några nya utslag när det gäller den försvunna tioåringen. Nu finns det ju en bild ute på henne och det var ju det som Koski sa sig behöva.

– I dag har jag letat efter gärningsmannen och fått utslag i trakten av Hudiksvall, sa han när jag ringde.

Men flickan då? undrade jag. Den skulle han börja titta efter nu på eftermiddagen. Vi kunde ju höras då, sa han.

När jag kom till jobbet några timmar senare hade han ringt hit. Nu var beskedet att flickan fanns på en liten återvändsväg mitt emot flygplatsen i Ljusdal. Samtidigt slänger den gode Tage in en brasklapp om att det han säger nu kanske ändå inte är helt korrekt. Ska bli spännande att följa utvecklingen.

På jobbet går tillvaron inte allt för sällan från noll till hundra på någon sekund. Efter en ganska lugn inledning på kvällen där jag skrev om OS-facklan och sekten i USA (igen) så fick vi veta att DN:s korrespondent i Afrika hade lyckats lämna Zimbabwe och landat i Johannesburg.

Jag fick i uppgift att ringa henne för att göra en intervju. Det visade sig att hon hade mycket att prata om så när vi var klara med varandra hade jag tjugo minuter på mig att skriva. Ni kan läsa resultatet HÄR. Sedan skulle redigeraren jobba in den på sidan och den skickas vidare till tryckeriet i Akalla.

Det är vid sådana tillfälen som det inte finns allt för mycket tid för grubblerier.