Efter nästan tre år som svenska försvarets ansikte utåt i ufofrågor skickade Sandra Lindström på FOI över stafettpinne till sin arbetskamrat Per Söderberg. Per blir nu den sjätte som innehar den tjänsten efter Tage Eriksson (1965-1976), Sture Wickerts (1976-1990), Arne Gjärdman (1990-2000), Karsten Jöred (2000-2006) och Sandra Lindström (2006-2009). Själv har jag haft förmånen att lära känna fem av dessa forskare vid det som numera heter Totalförsvarets forskningsinstitut genom åren.

Själva överlämnandet av arbetsuppgifterna skedde i går även om beslutet togs i slutet av 2008. I dag träffade jag Sandra och Per för en lunch och lite prat. Per känner jag sedan tidigare och vi har träffats några några gånger i hans egenskap som maringeolog och jag vet att han är både en mycket kompetent forskare samt, vilket är inte minst viktigt i de här sammanhangen, nyfiken och inte främmande för det främmande.

Sandra slutar med ufouppgifterna eftersom hon helt enkelt inte hinner med dem längre, och inte av ointresse, och hon sa till mig under lunchen att det kliade i fingrarna på henne igen när hon gick igenom de fall som hon nu lämnar över till Per. Per, å sin sida, kommer precis som sina företrädare, att få sköta jobbet som ufoansvarig på spilltid från ordinarie arbetsuppgifter men eftersom han är intresserad så kommer han säkert att hitta sådana möjligheter.

Samarbetet med UFO-Sverige kommer också att bli lika bra som tidigare.

Efter lunchen satte jag och Per oss ned i en timme för att jag skulle få göra en bandad intervju som kommer att publiceras i UFO-Aktuellt. Han berättade då att han kommer att vara helt öppen gentemot såväl oss som allmänheten, på samma sätt som hans företrädare varit. Det tvivlar jag inte på. Samarbetet mellan FOI och oss har alltid varit bra.

Och uforapporterna tar ingen paus. I Göteborgs-Posten i dag kan ni läsa om att Venus återigen ställt till med uforapporter. Man kan tycka det märkligt men de vanligaste misstolkningsfenomenen tar aldrig paus.

Hemma har vi haft en familjekväll med film i soffan och tacos i köket. Har klippt in lite ufoklipp, annars har jag tagit det lugnt. Fast i morse vaknade jag av att Lennart Nilsson ringde. Jag hade sökt honom i går för att få hans berättelse kring en bild förställande en ande som han tittat på för trettio år sedan. Lennart Nilsson, som fotograferat allt från reportagebilder i Life till fostrets utveckling i mammas mage, visade sig vara en mycket sympatisk person och vi pratade på en bra stund. Ni kommer att kunna läsa om samtalet i min nästa bok, ”Möten med det okända” som kommer i höst. Pratade med mamma som nu fått veta att hon får komma hem igen på måndag. Det är verkligen skönt för henne att slippa sjukhusmiljön efter så många veckor.