Upprepade förra årets variant när jag stannade till med taxin på Solvalla klockan 05.45 i morse. Och där stod de, Elitloppsentusiasterna som hade köat hela natten för att komma först in. Inte för att de måste utan för att de älskar loppet och allting kring det. Många var rätt på röken och whiskeyflaskor och ölburkar stod i rader men det är ingen risk att någon av dem ska bråka. Sådant händer inte under Elitloppsdagen. Åtminstone är det vad de köande säger. Det var roligt att träffa alla glada och förväntansfulla människor, jag pratade med några, tog ett par bilder och åkte sedan vidare till jobbet för att skriva en artikel.
Resten av dagen gick åt till att skriva om en svår brand i Mora bland annat. Och så gick jag till Lilla Essingen för att handla pizza åt mig själv och mina kamrater. Och vilket väder det var! Hade min svarta jacka på mig som tillsammans med ett gäng varma pizzor i famnen höll på att ta kål på mig. Högsommar!
Efter jobbet gick jag ned till Rålambshovsparken där Anneli och Ylva satt och tittade på en bouletävling. Jag tog en iskall öl och tjejerna åt crepes. Sedan satt vi och ljög en stund.
Men dagens viktigaste samtal, vid sidan av det till mamma (Mors dag!), var grattisringningen till Anders Liljegren som fyller 59 i dag och hade gett sig ut till stugan tillsammans med Barbro. Det Anders har betytt, och betyder, för svenska ufologi är inte möjligt att värdera. Även om vi är många som är med och petar i det som i dag är världens största ufoarkiv så funnes det inget AFU utan Anders. Det är han som driver det och det är han som fungerar som arbetsgivare åt alla dessa ALU:are och andra som jobbat där genom åren.
Anders sköter om ekonomin och allt det praktiska. Han katalogiserar och hjälper folk från hela världen när vill ha information från oss. Han läser ständigt i många av de böcker och tidskrifter som ramlar in till arkivet och använder sina kunskaper när jag ringer och tjatar för att få en artikel eller recension till UFO-Aktuellt.
Givetvis är det Anders som ser till så att AFU Newsletter kommer ut och självklart skriver han det mesta i den själv, på en utmärkt engelska.
Anders är någon för oss alla att se upp till. Kunnig och arbetsvillig, oavsett om det gäller att bära böcker eller at skriva en artikel. Trots att han påstår sig vara medieskygg så dyker han ändå upp i spalterna med jämna mellanrum.
Jag tror att både jag och Anders skulle må bra av att ägna lite tid åt mera djupgående ufoundersökningar igen. Om jag själv fick drömma lite så skulle jag satsa sex månader på att jobba med att skriva färdigt den bok som jag och Anders ofta drömt om – den om spökraketerna. Vi har ett mycket intressant och mycket omfattande material som dessutom i många stycken är unikt. Att detta ligger i våra lådor och datorer beror bara på en sak – tidsbrist. Något vi borde göra något åt.
Grattis i alla fall, Anders! Det är ett nöje att jobba med dig!