Har ägnat rätt många timmar i dag åt att förbereda helgens kurs i Hållsta ut anför Eskilstuna. Bland annat har jag skrivit ett helt nytt föredrag om ufofall före år 1900 som jag ska hålla för fortsättningskursen på söndag. Nu har jag bara ett föredrag kvar att knåpa ihop och det ska jag fixa i morgon förmiddag. Numera (sedan rätt länge får jag väl erkänna) kör jag allting på power point vilket förenklar livet. Förr fick jag ha en assistent med i rummet som hjälpte mig att starta VHS-bandspelaren när alla filmer skulle dras igång medan jag själv skötte diaprojektorn. Det var tider det 🙂

Stack emellan med badminton med Stefan men gjorde misstaget att peta i mig en häftig lunch mindre än en timma före match. Inte bra skulle det visa sig då jag fick betongmage i tredje set och förlorade med 15-11 efter att vi hade vunnit var sitt. Men vi hade några riktiga mördarbollar vilket var kul.

Niklas har tränat innebandy i kväll och laget fick ett par nya tränare. detta betyder att nu kan 93:orna träna och spela för sig medan 92:orna, där Niklas räknas in, får ett eget lag. Dessutom kom två gamla kompisar från gamla Bele tillbaka, Emil Svärd och Sebastian Bremberg. Bra tillskott.

Medan Niklas tränade så satte jag Markus i arbete med att sortera papper som ska med till kursen och tillsammans fixade vi ihop dem sittande i tevesoffan men med teven avstängd. Anneli var ute och gick en sväng efter att vi hade gett varandra nackmassage. Ingen av oss har särskilt bra nacke just nu men massagen hjälper verkligen.

Skeptikernas tidskrift Folkvett damp ned i lådan i dag med recensioner av Håkan Blomqvist nya bok och två av mina. Det är intressant att läsa Jesper Jerkerts kritik mot Håkans bok ”Främlingar på vår jord” i ljuset av vad Vetenskap och Folkbildning själva presterar när det gäller ufoundersökningar. Senaste alstret var boken ”Vetenskap eller villfarelse” som kom 2005 under just Jesper Jerkerts och Sven-Ove Hanssons redaktörsskap. En bok vars ufoavsnitt blev en uppvisning i okunskap och oförmåga att gräva fram bra källor.

Ufoavsnittet, som författades av civilingenjören Dan Tilert vid KTH (som jag trots tre decennier i ufobranschen aldrig tidigare hört talas om) var tunt och inte sällan missvisande. Först väljerTilert att definiera ufo som rymdfarkoster från andra planeter vilket ställer till det ordentligt när han sedan ska beskriva Roswellkraschen och då påstår att militären initialt skulle ha sagt att det rörde sig om ett kraschat ufo (alltså rymdskepp) när man i själva verket använde begreppet ”flying disc” som då betcknade en oidentifierad flygfarkost – inte något rymdskepp. På dessa felaktiga premisser drar han sedan vittgående slutsatser i slutet av kapitlet.

Misstolkningsdelen är lika tunn och utan svenska exempel: Han lyfter fram leoniderna som en orsak till uforapporter när det rätteligen borde ha varit perseiderna även om dessa också är oerhört sällsynta bland rapporterna. Han beskriver flygplan som ett misstolkningsfenomen men utan att nämna det vanligaste formen; deras kondensstrimmor. En läsare undrar hur många rapporter Tilert egentligen har läst och undersökt.

Någon kritik mot andra skeptiker förekommer inte trots att lögndetektorn sågas och den främste ufoskeptikern av alla, Philip J Klass var en stark förespråkare för dessa. Istället låter man just Klass stå för de exempel där till synes oförklarade fall fått sin förklaring genom citat ur hans böcker. Varför valde man inga svenska fall? Bra är avsnitten om människans minne, kontaktpersonernas mottagna budskap och kopplingarna till religion men Tilerts kunskaper i ämnet verkar helt ha hämtats från andras böcker och artiklar vilket inte övertygar.

Nå, Jerkert är något nådigare mot mina två böcker ”Sekter och hemliga sällskap” samt ”Stora boken om naturfenomen”. Han kallar mig visserligen ”anekdotsamlare”, vilket väl ska vara något negativt men som jag gärna skriver under på, men att jag inte skulle göra några djupdykningar när det gäller såväl sekterna som naturfenomenen håller jag inte med om. Det finns många exempel på sådana i båda böckerna. Och exempel på enklare framställningar också det ska erkännas.

Jerkert ger vänligt nog också cred till både UFO-Sverige och våra undersökare och skriver: ”Jag ska gärna ge Svahn och hans organisation UFO-Sverige erkännandet att de ibland har genomfört imponerande undersökningar”. Inte bara ibland utan rätt många gånger skulle jag nog vilja tillägga.

Sektboken får över lag goda vitsord liksom Naturfenomenboken även om Jerkert tycker att fenomenen ibland blir lite väl ”disparata”. Men hur skulle en bok om olika fenomen i naturen se ut annars?

Slutsatsen är att jag inte har skrivit några akademiska avhandlingar i några av ämnena. Också det var jag väl medveten om redan från början. Jag skriver populärt men inte förenklat. Därmed når jag också en helt annan publik än den VoF siktar in sig på, en publik som förhoppningsvis på det sättet kan få lära sig viktiga saker både om vår natur och om illasinnade sekter. Och en hel del annat.