Det som verkade som en ljus idé blev till sist riktigt bra. Vi bytte nämligen lampa i taket i hallen. Den gamla hade haft en del kontaktsvårigheter och den ena av de två kronljusen gick sönder med allt för korta intervaller. Anneli åkte till Ikea och kom hem med en ny kandidat i upplysningens tjänst men den passade inte herrn i huset. Men andra försöket, som gick till en lampaffär vid Islandstorget, den hänger nu i taket efter en målar- och skruvinsats av mig och Niklas.

När vi ändå var ute och handlade så gick jag och Niklas in på den utökade och upprustade El-Giganten som numera har blivit Megastore som ett svar på Mediemarkts etablering några hundra meter längre bort. Såg inte så tokigt ut och folk trängdes och handlade. Det verkar som om vi aldrig kan få nog av butiker som säljer prylar där det behövs en sladd för att få dem att funka.

För att inte bara konsumera nytt så åkte jag och Anneli till soptippen med en billast med bråte från garaget plus min gamla kontorsstol och en massa pappers- och glasinsamlingspåsar. Som vanligt full rush på tippen (eller återvinningscentralen som det ju heter) och vi träffade till och med folk vi kände där.

Ufologiskt har jag ägnat några timmar åt att skanna bilder i ett försök att tömma en låda. Lyckades inte. Men jag fick i alla fall in ett antal foton som jag tog på mitten av 80-talet och lite annat smått och gott. Och så ringde Håkan B och berättade att han och Aners ska till Karl-Olof Pettersson utanför Arboga i morgon sedan han oväntat och mycket glädjande har bestämt sig för att donera alla sina bilder/negativ och bandinspelningar från 70- och 80-talet till AFU. Eftersom Karl-Olof var den som under minst tio år dokumenterade det mesta UFO-Sverige gjorde så är det en guldgruva, inte minst för Håkan som håller på och skriver UFO-Sveriges historia.

Eftersom det är Halloween blev ingen av oss förvånad när det dök upp ett par små otäcka monster utanför dörren och ville sa ”bus eller godis!”. Det blev godis. Och sedan blev det lammkotletter med pommes och en god sås plus vin som lördagsmat. Godis det också. Jag och Anneli satte oss sedan i soffan och såg på ”Illusionisten”, en bra film som kan rekommenderas.

Sist i kväll har jag tittat på drygt 60 minuter av en dvd som vännen Tom har skickat mig från Tyskland. Efter 1 timme 7 minuter och 36 sekunder tog det slut eftersom datorn hittade ett fel på skivan. Lika bra det.

Skivan består av närmare 100 klipp samtliga filmade av en tysk ufolog från München, Erwin Hoffmann. Sällan har jag sett så många udda ballonger filmade av en enda person och jag undrar om Erwing bor intill ett nöjesfält som ett par gånger om året skickar upp ett antal ovanligt utformade ballonger. Många av dem är väldigt kreativa och det råder ingen tvekan om att de rör sig i vinden. Just nu tittar jag på en flera minuter lång sekvens där en fyrkantig historia med målade ögon, näsa och mun på gul botten svävar fram mot en blå himmel och med armar och ben hängande nedåt. Hur någon kan tro att detta är ett ufo övergår mitt förstånd. Och där kom en flygande häst snurrande…

Ibland syns flygplan, några gånger ufoballonger (en av dem till och med daterad den 1/1 klockan 02.33 och med fyrverkerierna brakande i bakgrunden), vid ett tillfällen nästan 20 ufoballonger samtidigt (då går Herrmann loss) och vid några enstaka tillfällen något helt enkelt inte går att avgöra vad det är. Med jämna mellanrum hör jag Herrmanns röst ”Ufo. Wahnsinn!” Eller ”Super!” Herrmann är alltså övertygad och har bett mig att lämna en kopia av filmen till det svenska försvaret. Det är nog tvekamt om jag kommer att göra. Däremot borde vi bjuda in Herrmann till nästa års fältundersökarkurs.