Sista dagen på passet och jag kommer som vanligt inte att sakna klockringningen 04.33. Min onda nacke är lite bättre sedan Anneli gett mig massage och smörja där i går men den är fortfarande långt ifrån bra. På vägen in till jobbet läste jag som vanligt tidningen i mobilen. Ibland undrar jag hur länge papperstidningen kommer att orka streta emot de digitala varianterna. Den dag som nättidningarna fattar att de måste bli något annat än kopior av papperstidningen fast i digital form då kan det vara kört för rätt många pappersblaskor. Bara att hoppas att DN ska överleva.

På jobbet skrev jag om ett stulet relikskrin som försvann från Ullångers kyrka 1999 och på omvägar köptes in av ett spanskt statligt museum. Där står det nu och ingen verkar särskilt intresserad av att skicka tillbaka det. Å andra sidan kom det en gång i tiden från Frankrike så det är kanske där det borde stå men eftersom jag inte är säker på om det tagits till Sverige på helt hederliga vägar så går det inte att bedöma. Det kan ju ha varit på det viset.

Fast man måste ju dra ett streck någonstans. Mycket av det som står utställt på museer runt om i världen kom dit som krigsbyten eller plockades med av upptäcktsresanden för många hundra år sedan. Att börja skicka tillbaka allt detta är varken vettigt eller önskvärt. Föremålen blir ju också reklam för de länder som de en gång kommit ifrån, de skapar intresse och höjer anseendet för dessa länders kultur. Det är ju också värt något.

Har också svarat på ett gäng rasistisa mejl som droppat in sedan mina artiklar om Sverigedemokraterna i går. Märkligt hur många det finns som faktiskt sympatiserar med detta extremparti.

På vägen hem grattade jag Pelle Persson som är en trogen UFO-Sverigemedlem och som i dag fyller 39. Pelle bor utanför Härnösand och är djupt intresserad av det ämne som engagerar honom. Under vårt samtal så gav han mig en present istället för jag honom när han sa att han ville träffas för att diskutera vad han kunde göra för att hjälpa UFO-Sverige. Eftersom det inte råder någon brist på uppgifter så var detta ett trevligt besked. Pelle ville att jag genom bloggen skulle hälsa alla hälsningsberättigade från honom – vilket jag nu gör.

Plitade också ihop en blogg om vår rädsla för vaccin och annat som vi tror myndigheterna försöker förgifta oss med. Som vanligt dök det upp en del underliga kommentarer och ibland undrar jag hur representativa de som skriver och tycker till egentligen är. Det vore rätt ruskigt om de verkligen ingick i en väldigt stor grupp. Misstänksamheten mot våra myndigheter är nog ganska stor i alla fall. Och att kritiskt granska det myndigheterna gör är bra och sunt. Men att hela tiden tro att de vill oss något ont är inte lika sunt. Då hamnar man till slut i konspirationsträsket.