Dagen efter en så innehållsrik helg som den här så fins det mycket att ta hand om när man väl är hemma igen. Så det var bara att gå upp i hyfsad tid och sätta sig vid datorn innan jag tog bilen till Sundbyberg för att träffa Andreas, min redaktör, och Måns Gahrton, chef för Semic, för en lunch.

Lunchen ägnades åt att diskutera kommande bokplaner och kontrakt för den bok som ska ut nästa höst. Måns berättade att min ”Stora boken om naturfenomen” hade sålt 25.000 exemplar nu vilket är riktigt bra för en faktabok. Vi åt en fantastisk sushi på Asahi, kanske den bästa i Stockholm. Jag kan varmt rekommendera den.

Innan jag hann sticka till jobbet kom Anneli hem och med gemensamma krafter baxade vi ut vår gamla röda soffa för att hon skulle kunna ta emot den nya vita som kommer senare i dag. Ni kan se liket på bilden ovan.

Första dagen på jobbet var också första dagen på andra våningen där vi snart alla kommer att sitta. Det var min sagt märkligt att sätta sig vid sitt nya skrivbord i en ny miljö för att jobba. Dessutom hade någon glömt att ställa dit telefonen, teven fungerade inte, min stol var borta och datorn fick jag starta om tre gånger, kalla in två IT-nissar och en på telefon innan jag faktiskt kunde börja jobba.

Från och med i dag så skiljs papperstidningens reportrar från nätets med ett antal meter. Jag och Åsa brukade tidigare sitta rygg mot rygg med nattredaktionens chef och förstasidesredigeraren och intill oss hade vi bildredaktören. Den tiden är nu förbi och någon vecka till kommer vi dessutom att vara nästan ensamma på det här våningsplanet. det ekar lite ödsligt.

Gick i min ensamhet till La Barca för att äta en pizza. Riktigt gott.

När det var dags att åka hem så ringde jag till Kjelle, min taxichaufför. Alltid kul att prata bort en stund med honom och skönt att veta att man åker med en person som känner mig en del efter många turer. Kjell hade skaffat ny bil, Gasmercedes, sedan sist. Inte så dumt.

När jag kom hem satt Niklas uppe och tittade på det absolut sista Seinfeld-avsnittet i nya soffan. En möbel som han inte riktigt lärt sig gilla än det förstod jag. Men snart nog är väl också den lagom nedsutten och skitig och accepterad av hela familjen.