Så var det åter dags att sikta land och vid 13-tiden angjorde ”Dana Sirena” Esbjerg. Allt såg fint ut, tullen stoppade oss inte och vi styrde vidare de 34 milen norr ut mot Frederikshavn. Vad vi då inte visste var två saker. Mamma hade blivit sämre och låg med syrgas på Mariestads sjukhus och ett snöoväder väntade tio mil längre norr ut.
Jag ringde sjukhuset och fick veta att hon var ”riktigt dålig” och de undrade om jag var på väg till henne. Det var jag ju fast ändå inte. En hel färja och en massa mil skilde mig från att komma dit. Så jag ringde in samma trupper som sist när mamma blev riktigt dålig och snart hade hon sällskap av vänner som Solveig och Ulla.
Själva började vi komma in i ett riktigt snöoväder och snart var hastigheten nere i 50. På motsatta sidan av motorvägen hade en långtradare vikt sig och vi kunde konstatera att kön bakom den var minst 25 kilometer lång. Framme i Esbjerg snöade det fortfarande och vi letade oss fram till en pizzeria för lite mat och sedan till Super-Brugsen för att (i mitt fall) köpa dansk julöl att ta med hem. Och det fanns många riktigt fina!
När så färjan verkligen gick var vi en rätt gles skara även där men desto fler släp och tradare. Gick en vända i den alldeles för dyra butiken, sneglade kort på den helt ensamme trubaduren (som ändå spelade glatt) men ägnade mesta tiden åt att titta på nya Plus på teve trots att ljudet var i det närmaste obefintligt. Tycker nog att det var bättre fart på Sverker.
När vi anlände till Göteborg var klockan före midnatt och mindre än tio minuter efter det att vi kört av släppte jag av Anders hemma hos sig. Vi tog varandra i hand på att resan varit mycket trevlig, jobbig och minnesrik.
Klockan 01.30 kom jag fram till mammas lägenhet i Mariestad där jag lastade av allt och tömde bilen eftersom jag ska dra till Herrljunga tidigt i morgon bitti så snart jag besökt mamma på sjukhuset. Efter det rapporter jag fått från mina utsända är läget inte akut så jag kunde sova fem timmar utan att behöva vara alltför orolig.
Två ufon siktade över Esbjerg på väg in mot hamnen.
Den här långtradaren stod som tur var i motsatta filen. Bakom den var kön 25 kilometer lång.
Inte heller i Esbjerg var det särskilt inbjudande.