Väcktes av P4 Extra nu på morgonen eftersom de ville ha med mig för att prata om den snart nedstörtande satelliten UARS som skulle kunna träffa Sverige. Vilket inte är troligt. Men satelliten, som väger strax under sex ton, kommer att passera söder om en linje Varberg-Växjö-Borgholm vid något tillfälle under sin bana. Ungefär 530 kilo beräknas nå jorden eftersom det är tyngre delar gjorda av bland annat titan som inte hinner brinna upp på vägen ner.

Taxin till Radiohuset plockade upp mig 13.20 efter en obligatorisk felkörning. När jag kom fram var klockan 14 och jag hann sitta ned och prata med DN:s tidigare ledarskribent Barbro Hedvall en stund. Barbro är en mycket trevlig och massmedialt begåvad person och hennes ämne var en ny bok om den kvinnliga rösträtten i Sverige som fyller 90 år.

Vi hann prata en god stund om boken och om diverse hot från rymden innan det var dags för sändning klockan 14.15.

UARS är en forskningssatellit med fokus på ozonuttunning i vår atmosfär men sedan några år fungerar den inte längre och har därför plockats ned i en lägre bana vilket just nu innebär att den flyger fram på en höjd av cirka 220 kilometer. Under sina omlopp runt jorden passerar den alltså sydligaste Sverige och när den slutligen störtar in i atmosfären någon gång mellan den 22 och 24 september kan delar av den falla över dem som bor söder om den linje jag nämnde ovan.

Risken är givetvis liten. Så sent som i onsdags kraschade en rysk satellit (Kosmos 2388) i havet utanför Somalias kust och det är just i havet uttjänta satelliter brukar falla. Antagligen går det på samma sätt med UARS, men helt säkra kan vi inte vara. Enligt Nasa kommer 26 tyngre delar att överleva färden genom atmosfären för att nå marken/havet och de kommer att falla över ett 800 kilometer långt område längs satellitens bana.

Sverige har hållit andan förut. I slutet av januari 1978 trodde många att den ryska satelliten Kosmos 954 skulle störta här men istället slog den ned i Kanadas vildmark där saneringen efter dessa kärnbränsle kostade 13 miljoner dollar. I februari 1983 var det dags igen. Den gången gick Strålskyddsinstitutet ut med höjd beredskap men inte heller den gången föll någon satellit (Kosmos 1402 den gången) i Sverige.

Vi får väl se hur det går den här gången.

I övrigt har det varit förberedelsedag. Jag har mejlat ut schema och rumsfördelning till alla som jag har epostadresser till och som har anmält sig till kursen. De jag inte hade adress till ska jag ringa i morgon eller posta brev till. Sedan är nog det mesta klart inför kursen där schemat ändrades i sista stund.

Givetvis har det varit lite reseförberedelser också. Flera mejl till och från Hilarys dotter Valentine och dessutom ett mejl från Judith Jafaar som det var länge sedan jag hörde ifrån. Försökte ringa henne men fick aldrig kontakt.

I dag gick grabbarna till skolan samtidigt. Eller rättare sagt till bussen för vidare transport till Barkarby där de tog pendlarna åt var sina håll. Efter skolan blev det golf för Markus och 20 kilometer i Ursviksspåret för Niklas. Längsta han sprungit hittills och när han kom hem var han så trött att han hoppade maten. Somnade i sängen med kläderna på. Men när vi väl lyckades få upp honom för att ta av sig och borsta tänderna vaknade han givetvis och satte sig i soffan.

Markus, som hade lovat att läsa lyckades undvika det i det längsta. Inte hans bästa gren.