Bara att konstatera att engelsmän inte alltid har internet. Därför har det inte blivit någon blogg på ett tag. Vilket givetvis inte betyder att vi inte har gjort något. Dagen startade bra med en fin engelsk frukost med korvar, bönor och allt som Paul Fuller lagade till åt oss. Sedan var han tvungen att åka till tandläkaren med en sönderbiten plomb (inte frukostrelaterat) och vi tvungna att röra oss tjugo mil norr ut mot östra London och Mary Evans Picture Library.
Där skulle vi hämta tre lådor med böcker från Hilary som inte kom med i november men vi fick också en rundtur i det vackra och spännande bildarkivet av Mark Braund som jobbar där. Vi märkte hur respekterat AFU var nu sedan Hilary skänkt sin samling till oss.
När bilen var packad slog jag Denis Plunkett en signal. Denis far grundade British Flying Saucer Bureau 1952 och själv har han ägnat sitt liv åt de flygande tefaten. Jag fick tag på honom och han var bara glad att träffa oss om vi ville komma över till Bristol, och det ville vi. Väl framme hade klockan blivit omkring 17 och vi hade ungefär två timmar på oss innan vi var tvungna att åka tillbaka mot Benson där Valentine och Damien skulle bjuda på middag.
Trots den snålt tilltagna tiden hann vi få med oss en del viktiga saker från Denis Plunkett. Själv hade han plockat fram de inbundna originalprotokollen från gruppens bildande och de första årens möten, mycket värdefull gåva till AFU. Men vi fick också en hel del annat och dessutom lyckades jag långa en del originalbilder, biljetter till föredrag med George Adamski och Lord Dowding plus en hel del annat kul.
Denis var lite orolig och lade handen på min axel vid flera tillfällen och frågade om jag lovade att se till att allt kom tillbaka. ”Ni kommer ju ändå att få det senare”, tillade han, precis som Paul Fuller. Det lovade jag.
När vi sagt på återseende till Denis åkte vi tillbaka till Benson för att ta en snabbdusch och packar ur bilen (fast i omvänd ordning) och sedan ge oss iväg till Valentine och Damien på middag. Vi bor ju bara ett hundra meter ifrån dem så strax efter 21 var vi där. Det blev förrätt, huvudrätt och efterrätt, gott vin och även öl från Hilarys källare. Damien visade sig vara en riktigt trevlig man och vi pratade på om skräckfilmer, AFU och mycket annat.
Strax före maten smet jag iväg och ringde till Bob Rickard. Jag var helt enkelt orolig för tillståndet i hans källare och tänkte föreslå att vi kommer över igen i morgon och plockar med oss sådant material som är värst utsatt för fukt. Till min glädje höll han med så nu vet vi vad vi ska göra sedan Schenker kommit och hämtat alla lådorna i morgon.
Håkan bland hyllorna på Mary Evans Picture Library.
Valentine och Damien och längst ned Hilary Evans farfar.