En ganska välfylld dag där jag har fortsatt jobba med nästa nummer av UFO-Aktuellt men också åkt och handlat ännu en båtmotor på Jula till vår expedition till Norrland nästa år. Så nu har vi två båtar med var sin elmotor vilket klarar våra behov. Båda båtarna är till största delen betalda genom en donation av en medlem vilket vi tackar för. Stack också en sväng till Bauhaus för att köpa gaffatejp och tio flyttlådor som vi behöver ha med oss till Storbritannien när vi drar dit om en vecka.

Jag har också fortsatt mina försök att få iväg båten (den som vägde över 20 kilo och som Posten nobbade) till Steve i Skellefteå. DHL hade bett mig vara hemma mellan 13 och 17 vilket gjorde att jag satt förankrad vid datorn mesta tiden förutom en kort utflykt för att posta en dvd-skiva med ljud och bilder till Kjell i Linköping som håller på att göra en film om AFU.

När DHL-killen väl dök upp vid 16-snåret konstaterade han att jag saknade en följesedel som jag borde ha fått ut vid min nätbeställning. Det hade jag inte. Så tillsammans försökte vi hitta min beställning på nätet för att kunna fixa detta. Gick inte. Då försökte vi göra en ny beställning. Gick inte.

Till slut var killen tvungen att åka och jag ringde Kundtjänst på DHL där en trevlig dam efter en del turer och bläddrande bland olika sidor på nätet kom fram till att jag ju inte alls kunde beställa transporten till Skellefteå eftersom jag inte var ett företag. Tyckte kanske att någon kunde ha berättat detta för mig redan i går.

Så nu är det busstransport som gäller. Jag tar med både motor och bår och kör till Västberga i morgon för att hitta en bra buss som går till Skellefteå. Jösses.

Klockan 11 var det badmintondags med Stefan i Spånga och dagens tresetare blev en fullständig holmgång. Det är ju jämnt så det föreslår mellan oss just nu, 12–12 i matcher och efter två set 13–15, 15–13. Om siffrorna nu är jämna så är ju inte vårt spel det vilket läsare av denna blogg säkert redan vet om. Rätt som det är leder någon med 6–0 och fem minuter senare står det 6–6 eller så. Men i slutet brukar det kunna spetsa till sig och i dag blev det 13–13 i avgörande innan jag med en del flyt lyckades vinna med 15–13 och därmed ta ledningen med 13–12 i matcher. Svettigt.

Pratade länge med en av våra fältundersökare i Västsverige, Bosse Karlsson, som arbetar med ett fall i Vänersborg som han och hans fru Yumi lägger ned stort arbete på. På kvällen ringde Daniel från Östersundstrakten och rapporterade ett fall men eftersom jag rullade kundvagn i duggregnet utanför Coop Forum så skickade jag honom till Tobias på Rapportcentralen. Det finns rätt många som gärna ringer och rapporterar det de ser till mig vilket inte är den bästa vägen. Ring istället 018-555 000 så kommer ni rätt – Rapportcentralen.

Ett annat samtal var av en helt annan dignitet. Det var nämligen Göran i Göteborg som ringer var annan månad eller så. Göran mår inte bra, är alkoholiserad och har vid ett tillfälle sett ett spöke och dessutom (tror han) sett in i framtiden vilket oroar honom. Jag brukar ta mig god tid med honom, lyssna, förklara och ställa krav. Han gillar det och säger ofta att det är skönt att prata med en riktig människa. Jag tror inte att jag kan lösa hans problem men att lyssna och vara medmänniska kanske kan hjälpa för stunden. Katten vet hur han hittade mig från början.

På kvällen pratade jag med Adrian Parker i Göteborg som är en av våra två föredragshållare på fältundersökarkursen den 1–2 oktober. Hjälpte honom med ett telefonnummer som han behövde. Jag har också ringt fem andra som alla haft med UFO-Sverige att göra vilket tar sin lilla tid. Satt också en stund framför teven och plockade ordning på det material som vi fick från Gunter Hofer i England för något år sedan, alltså ufologen Cynthia Hinds efterlämnande papper. Det är ett riktigt fint material med massor av originalbrev, undersökningar och bilder som rör fall i Afrika. Detta ska skannas när allt är sorterat men nu är i alla fall grovjobbet gjort.

En av de mest kända ufoobservatörerna gick ur tiden i fredags skriver tidningen Sun-Herald i Mississippi. Charles Hickson hade hunnit bli 80 år när han nu avled. Hickson hävdade att han och kollegan Calvin Parker såg varelser med märkliga utskott i ansiktet som sedan tog dem båda ombord på ett rymdskepp i oktober 1973. Hickson stod fast vid sin berättelse ända fram till sin död.

Sedan blev det sängen, efter en nattmacka, redan efter midnatt. Ska upp tidigt i morgon.