När jag väl kom upp efter nio så ringde jag till Gun i Nyköping som hade kontaktat mig häromdagen när jag satt på jobbet. Men då hann jag inte riktigt prata eftersom jag skulle skriva en artikel som det var bråttom med. Men i dag hade jag tid och jag tror att vi pratade i en timma.

Gun hade varit med sina hundar i oktober 1977 eller 1978 då hon hörde en röst inom sig som sa ”Titta uppåt”. Vilket hon gjorde. Och ovanför sig kunde hon se hur ett långt, smalt och lågt föremål långsamt gled fram över himlen. ”Cigarren” var trubbig framtill och hade tre fönster varav två lyste samtidigt; vilka två varierade hela tiden. Själva föremålet var blygrått men syntes tydligt, trots att klockan närmat sig 22, eftersom stadens ljus lyste upp skrovet.

Hon stod där i två minuter och följde färden som gick mot ostnordost. Höjden uppfattade hon som så låg att hon länge trodde att föremålet skulle köra in i några tallar på en kulle lite längre bort.

Efter vårt samtal ringde jag vår fältundersökare Carl-Anton Mattsson i Nyköping som under dessa år, då observationen gjordes, hade flera liknande iakttagelser att undersöka i trakten. Han lovade att kontakta kvinnan och besöka observationsplatsen.

Sedan blev det lunch, lasagne, och därefter iväg till bussen. Och rakt in i björnstoryn.

För strax efter jag hade kommit fram till jobbet så dök det upp ett telegram om att en man blivit riven av en björn söder om Bollnäs. Jag fick i uppgift att ringa och det höll jag sedan på med, till och från, ett par timmar. Till slut blev det en bra artikel som blev ännu bättre när jag fick fatt på mannens storebror och som enda tidning fick ett snack med honom. Sådant känns ju bra när man vet att både Aftonbladet och Expressen har ett antal reportrar som jobbar med samma grej.

Kollega Ole Jonny i Oslo mejlade om en artikel i en norsk lokaltidning, Haugesunds Avis, där en amatörastronomen filmat ett ”ufo”. Mannen som filmade det orange ljuset som gled över himlen säger att han inte har en aning om vad det var. En astronom som tidningen mejlat har heller ingen förklaring och en högt uppsatt person på Norsk Romsenter säger att det nästan är omöjligt att säga vad det kan vara. Men det är inga gröna gubbar, påpekar han för säkerhets skull.

Jösses. Både Ole Jonny och jag kände igen ufoballongen direkt. Jag slog en signal till tidningen, som verkade ha stängt för natten och fick tala med en sömnig redaktör. Han lyssnade, antecknade, tog mitt nummer och namn och lovade se till så att redaktionen fick veta detta i morgon. Ska bli intressant att se vad de gör av mitt samtal.

Klockan är 01. Dags att ringa taxi.