Stackars Markus är hemma från skolan i dag igen, hostan vill inte ge sig. Dessutom tog hostmedicinen slut så jag fick ringa Anneli om att köpa mer innan hon åkte hem från jobbet. Trots allt orkade Markus gå ut en kort stund och skotta lite snö, vilket behövdes eftersom det hade kommit massor i natt, men efter tio minuter så blev han trött och fick gå in igen. Bra med lite frisk luft i alla fall.

När jag öppnade mejlen så hittade jag ett från Kaj i UFO-Sverige som fått ett samtal från en man i Norrtälje tidigare i dag. Mannen hade varit om hur olika vilda och tama djur hade försvunnit spårlöst i skogen och på en bondgård utanför Norrtälje. Det hade hänt vid några tillfällen de senaste tjugo åren. En av gångerna var det en stor tjur som plötsligt inte längre fanns inom det inhägnade område där han normalt gick. Några dagar senare dök han upp på andra sidan elstängslet, utan att det gick att se hur han tagit sig ut.

Samma sak hade hänt i skogen när mannen spårat älg och han vid några tillfällen sett hur spåren slutade i tomma intet. Så hade det till exempel inträffat med en älgko och hennes kalv. Någon vecka senare dök kalven upp och ett par dagar senare också kon.

Mannen själv var inne på att de hade plockats upp i ett tefat. Kaj ska försöka träffa honom för att prata lite mer.

Jag gjorde ett försök att packa UFO-Aktuellt så att Bernd kan komma och hämta dem i morgon för vidare transport till Presstop där de ska säljas vidare till hugade kunder. Men blev hela tiden avbruten av telefonen.

Ett av de samtal som avbröt var intressant. Det var en man från en känd organisation som ville prata med mig om Stiftelsen Verklighetens Center i Vuollerim. Ni vet sekten som jag har skrivit om i min senaste bok. Mannen hade ett viktigt affärssamarbete på gång med personer i Vuollerim och skulle åka upp dit inom kort men kände sig nu osäker på hur han skulle agera. Vi pratade länge och jag mejlade mitt kapitel ur boken och sedan fick han själv bestämma hur han skulle gå vidare.

Efter snabblunch hemma var det bara att vada genom en snöig skog till bussen. Den här gången hade jag ingen bok att läsa utan ägnade mig åt att prata i telefon istället. ”Demi-Monde Summer” tog slut i natt och nu är det bara att sikta in sig på en lång väntan på den sista delen.

På jobbet var Ole tillbaka från Hawaii och hade plockat med sig några vulkanstenar precis som jag bett honom att göra. Ni kan se dem här ovan. Samtliga kommer från vulkanen Haleakala på Maui och Ole berättade att guiden varnat dem från att ta med sig sten eftersom det betydde otur och att många hade råkat ut för både det ena och det andra efter att ha gjort det.

Nu bet det inte på Ole som tog dem i alla fall. Andra mera räddhågsna lade tillbaka sina fynd och gick tomhänta därifrån. Som tack för insatsen fick Ole min bok ”Det okända” där jag har ett kapitel om stenar som anses förbannade. Det finns många sådana historier, bland annat från Blå jungfrun. Och från andra vulkaner på Hawaii. Folk blir så oroade att de skickar tillbaka stenarna.

När jag inte skrev om gisslandramat i Algeriet eller om helikopterkraschen i London så åt jag med Ole, Bosse och Staffan på Lilla Asien. Bläckfisk en smakade utmärkt.