Tog mig upp efter 08 för att hinna skriva en artikel för papperstidningen innan det blev utcheckningsdags på Clariton här på Engelbrektsgatan. Artikeln skulle bestå av en del kommenterar och summering av hur Malmö skött sig om schlagerarrangör. Och betyget blev högt av alla jag pratat och pratade med.De flesta högg jag på presscentrumet i går men i dag såg jag att Belgiens 18-årige schlagertävlande Roberto Bellarosa satt och åt frukost ett par bord från mig.

Så jag vandrade dit när han ätit klart och frågade om han hade några minuter över, vilket han hade. Också Roberto var klart nöjd med Malmö, arrangemanget och sin egen insats. Han kom elva och det tyckte han var toppen. Nu skulle han hem och jobba vidare på en skiva.

När jag skickat texten så satte jag mig och förde in alla nya limerickar i den artikel som låg ute sedan tidigare. Jag skrev ju nya till finalen. Orkar ni läsa detta ösregn till rimförsök så finns det här. Sedan satte jag mig med Hanna i lobbyn och samlade in lite uppgifter till en faktaruta som tidningen också ville ha innan vi checkade ut och hon drog till flyget – mitt gick först 18.15.

För jag hade en avtalad tid för lunch med filmarna Kerstin och Michael, som ni kan se här ovan, och vi möttes i ett lätt duggregn på Lilla torg där vi hittade en utomhusrestaurang med tak. Jag blev bjuden på lunch och sedan satt vi där i några timmar och diskuterade filmprojektet och lite av varje.

Flygbussen skulle gå 16.50 och 45 minuter senare är man på Sturup men det var så mycket folk som skulle med Stockholmsplanet att bussen blev både full och försenad så chauffören fick ringa in taxibilar för att alla som väntade vid hotellen längs vägen skulle kunna hinna ut de också.

Men allt funkade och det blev som vanligt att vi fick stå och vänta innan gaten öppnade. Carl Bildt och hans fru Anna Maria Corazza Bildt släpptes in en kvart före oss men sedan var det dags för de vanliga medborgarna. Till vilka Eurovision Song Contests producent, och mannen bakom hela gårdagens fantastiska spektakel, Christer Björkman räknades så han hamnade två säten framför mig.

Jag kunde givetvis inte försitta chansen att få några ord med honom till min artikel som jag skickade in tidigare i dag. Så jag gick fram och presenterade mig, tackade för en underbar show och frågade några saker. Eftersom planet skulle lyfta kunde jag aldrig skicka in citaten då, det fick jag göra nära jag landat och kommit hem, men det han sa var bland annat att det hade varit omöjligt att genomföra finaltävlingen i Friends i Stockholm eftersom det fortfarande är en byggarbetsplats runt omkring.

Och så sa Christer Björkman:

– Många har sagt att jag kommer att känna ett stort tomrum nu när finalen är över men så känner jag inte, det känns som att jag är färdig. Och jag är nöjd, glad och stolt.

Och pekade på sin skjorta där tävlingens slogan stod och sa:

– Nu har vi lagt till ett D!

På det sättet förvandlades We are one till We are done! Och färdig verkar han vara med schlagerproduktioner i den här skalan. Christer Björkman sa också att det skulle vara svårt att toppa detta och att andra borde få chansen istället. Men det märktes att han var nöjd – med all rätt. När vi sedan landat gick jag fram till honom och berättade om stämningen i pressrummet som var hur hög som helst och att ett enormt jubel hade stigit till taket när Petra Mede i en sketch, utklädd till präst, vigde två män som sedan kysste varandra.

Det märktes att Christer Björkman blev glad över det och när jag frågade om vem som kommit med idén till scenen sa han att det var han och manusförfattaren Edward af Sillén och att de ville visa vad svenskar står för och göra det så tydligt att ”inte ens ryssarna skulle kunna missa det”. Men, poängterade han, det fick inte vara för långt och provocerande. Vilket det ju heller inte var.

Ni kan läsa mer synpunkter på Malmöfesten i min artikel på DN.se.

Hemma igen, med taxi från Bromma, gick jag raka vägen till datorn eftersom jag ringt nattredaktören på vägen och bett honom skicka min artikel så att jag kunde gå in i den och skriva dit Christer Björkman-bitarna och stryka annat. Först gjorde jag en längre version för nätet och sedan kortade jag.

Anneli hade lagat god fläskfilé som vi precis hann äta upp innan det blev dags för finalen i hockey-VM mellan Sverige och Schweiz och efter en riktigt hemsk start där Schweiz ägde rinken och sköt 0–1 så kämpade sig Tre Kronor tillbaka och vann till slut med hela 5–1. Siffror som inte speglade matchbilden men det gör inget. Schweiz var bra.