I dag jobbar jag hemifrån med Eurovisionsschlagereländet, som jag ju gillar trots allt. Så mycket tid har gått åt till det. Men jag har också ringt till tidningen Kvällsstunden och beställt ett par exemplar av det senaste numret där de hade två helsidor om spökraketerna. Fick tipset från vännen Kurt och det ska bli spännande att se vad de har skrivit. UFO-Sverige nämns tydligen inte och inte heller vårt projekt till Nammajaure.

Efter några timmar hemma stack jag till Spånga för att spela badminton med Stefan. Hur det gick får ni gissa genom att titta på bilden ovan. Kanske lika bra att jag berättar det: Det var en halvtaskig match där jag fick däng med 13–15 i första efter stabilt dåligt spel men där en hyfsad upphämtning i början gav hopp om vinst – som krossades. Lyckades faktiskt sedan vinna andra med 15–10, oklart hur, och tredje och avgörande med 15–8 efter att ha gått loss till 11–1 ett tag. Men ingen av oss glänste – utom i pannorna.

Hemma igen, med inköpt kebabrulle, fick jag telefon från en man i Uddevalla som hade hört mig på P4 Extra förra veckan där jag pratade om Gondwanaland! Nu var det inte denna uråldrig kontinent som fångat hans uppmärksamhet utan att Atlantis nämndes och att jag sa något om att man aldrig skulle sluta söka svaren på gåtorna. Det nappade han på.

Det visade sig nämligen att hans pappa varit helt uppslukad av Atlantis (ursäkta ordvitsen) och ägnat en stor del av sitt liv åt att grubbla över var den sjunkna kontinenten kan ha legat. Om den har funnits vilket är mindre klart. Pappan hade skrivit en liten skrift om detta som en arkeologisk tidskrift inte tagit in men på sin dödsbädd 1998 hade han bett sin son att försöka få den publicerad. Vi pratade en stund och efter lite diskussion så lovade sonen att leta rätt på sin pappas material och postade det i en låda till AFU via mig. Låg troligen kvar på vinden sa han.

Hur knepigt det än kan verka så är det ju denna typ av material som vi också vill bevara på AFU, Archives for the unexplained som vi ju numera heter. Värdet ligger inte alltid i de vetenskapliga faktauppgifterna utan i hur en person har arbetet med frågan och vilka slutsatser som dragits. Ska bli spännande att se vad som kommer.

Efter det har det varit fortsatt arbete med ESC i Malmö och bland annat har jag skrivit klart samtliga limerickar nu. Det handlar alltså om verser där kravet är att första raden ska innehålla ett geografiskt namn och sedan ska det rimmas enligt ordningen AABBA. Jag har tummat lite på detta. Min vånda med att få ihop 39 limerickar kan jag bästa beskriva med en fyrtionde som lyder så här:

En diktande gosse från Limerick
Försökte att versen få rimlik
Men raderna halta
Med nödrim på Malta
Gud så svårt bli på rim rik!

I vilket fall är allt klart nu. En av dem kommer förresten att publiceras i papperstidningen i morgon. Den om Österrike. Fick också ett samtal från min redaktör Axel som ville ha en artikel om hur det gått för de fem stora (Frankrike, Italien, Spanien, Tyskland och Storbritannien), som ju alltid är direktkvalificerade utan semifinaltjafs, och för arrangörslandet genom åren. Så det fick han senare under kvällen.

Efter kvällsmat och ett avsnitt Vita huset satte jag mig med låtarna igen. 01.30 stängde jag butiken för i dag.