Så var semestern slut och det är bara att samla kraft för en ny runda på jobbet. Inte för att det gör ont att gå dit, bra arbetskamrater och roliga uppgifter. Men visst är det skönt att helt styra över sin egen tid.

Förmiddagen tog jag till vara genom att fortsätta läsa i min Stephen King-bok som nu börjar dra ihop sig och bli allt mera intressant. Låg och läste länge i natt och startade igen direkt på morgonen. Så ska det vara med en bra bok! 663 sidor av 849 avverkade och nu börjar jag undra hur den gode King ska hinna få ihop det innan sidorna tar slut.

På väg till bussen hukade jag under paraplyet, himlen sympatigrät när jag räknade in mina sista semesterminuter. Väl på DN gick jag raka vägen till tekniksupporten och fick ett nytt batteri till Iphonen. Vilket inte är det lättaste att fixa. Apple har byggt telefonen lika dåligt som biltillverkarna snor ihop sina bilar numera. Och ett batteribyte är klart jämförbart med att byta lampa på en modern bil – halva motorn måste monteras bort först.

Problem nummer två var att hitta mitt nya skåp som flyttats under min ledighet men återfanns med hjälp av en vaktmästare. Sedan hade någon stulit min stol – men den återfann jag aldrig.

Att ta sig in i datorn var heller inte problemfritt eftersom lösenordet gått ut och burken inte gillade mitt nya. Men till slut, efter att jag fått ny hjälp av supporten så var jag igång.

Så nu har jag snart jobbat mig igenom den första arbetsdagen. Känns helt okej, nästan som att man aldrig varit härifrån. Har skrivit ett antal mindre artiklar men också jobbat på med att rensa i min mejlbox. Så nu lyser den grön istället för röd men mycket arbete återstår innan den är nere på en anständig nivå.

Efter några timmar på jobbet kom en av våra vikarier, Richard Shelley, fram och berättade att han hade intervjuat mig under sin tid på Kalix folkhögskola. En inte alltför ovanlig situation måste jag säga. Vet inte hur många vikarier som genom åren kommit fram till mitt skrivbord och sagt ungefär samma sak. Lite kul i alla fall. Intervjun handlade om ett intressant ufofall i Holmträsk i Norrbotten där ett gift par såg en missilliknande farkost på mycket låg höjd under ganska lång tid.

Maten intogs på La Barca där det var tomt på gäster. Satte mig vid fönstret med boken och en Husets toast. Helt okej.

Nu är dagen på väg att ta slut. Men jag misstänker att det kommer en liknande i morgon. Och sedan jobbar jag till och med söndag.