Den 19 juli är för mig starkt förknippad med kraschen av en spökraket i sjön Kölmjärv i Norrbotten 1946. En av de märkligaste händelserna i svensk ufohistoria. Denna dag såg fyra grupper med människor vid fyra olika sjöar, oberoende av varandra, hur lika många föremål kom farande från himlen och ned i vattnet. Med stora vattenuppkast som följd.
Kölmjärv var ett av de samhällen där en rad personer blev åsyna vittnen till detta.
Och just i dag får jag ett mejl från sonen till huvudvittnet i Kölmjärv! Han har läst om sin pappas observation i min artikel på DN.se, nummer 8 i serien ”Gåtfulla fenomen”. Där kan man tala om sammanträffanden. Sonen undrade om det jag skrivit också fanns i tryckt form och det gör det ju, fast bara som kapitel i min bok ”UFO-Mysteriet”.
Under dagen fick jag också ett telefonsamtal från en gammal DN-medarbetare, Janne, som hade läst en annan del av min serie. Den som handlade om klotblixtar. Janne ville delge mig en egen observation som inträffade sommaren 1961 i soligt väder då han befann sig på Älgön inte långt från Djurö. Klockan var omkring 17 och han var på väg längs en stig då ett klot plötsligt dök upp framför honom en meter över marken. Det surrade och fräste från det och nästan med det samma förvandlades klotet till tre-fyra mindre som snabbt for iväg.
Klassiska klotblixtar även fast han inte fattade det då. Vill ni se mig prata om klotblixtar och läsa mer om detta intressanta fenomen så finns jag på DN.se.
Och i dag skev Aftonbladet en töntartikel om Gösta Carlssons observation 1946. Här är den. Läs den inte.
Pratade med Rickard som är ansvarig för UFO-Sveriges olika arrangemang. Han kunde berätta att det nu kommit in 20 anmälningar till höstens kurs för fältundersökare. Inte illa. Det betyder att de som fortfarande funderar måste göra slag i saken. Enkelrummen är till exempel helt slut.
På förmiddagen ägnade jag mig åt att jobba med planeringen för England. Och till min stora glädje fick jag mejlsvar från en äldre ufolog som jag sökt i flera dagar och som jag börjat tro hade gått och dött. Något han varnade att han kunde göra redan i höstas! Men han var vid prima liv, hade flyttat några kilometer men annars var allt som vanligt. Nu ska vi träffas i slutet av september och jag hoppas att han har hållit sitt löfte om att packa ett antal lådor med material till AFU.
Resplanen är alltså långt ifrån klar men de personer som vi hoppas kunna besöka blir allt fler.
Sedan var det dags att jobba. Men ska jag vara ärlig så blev det en väldigt lugn kväll. Nästan inget hände och vi fick alla leta med ljus och lykta efter nyheter. Trevligt att Staffan var tillbaka från sin semester vilket innebar att jag fick matsällskap på La Barca i dag. Två Husets toast blev det.
Ska bli skönt när den här såsiga kvällen är slut.
Och slut tog den. På vägen hem såg jag hur ett stort område med nattlysande moln hade växt på himlen i norr men väl hemma vid 01.30 hade dragit sig tillbaka avsevärt men jag rusade i alla fall in och letade förgäves efter mitt stativ, som jag trodde jag tagit fram, men fick ta kameran och plåta på frihand istället. Och en kort film blev det med paddan.
För vackra är de med sina vågformade mönster.
Här är min korta film som inte gör molnen rättvisa.
Så här bister ser jag ut inför avsnittet om klotblixtar.