Min mejlkorg utgör ofta intressant läsning och eftersom jag bestämt mig för att svara på alla mejl jag får, till och med från dårarna, så blir det en del att svara på. Nu är det bäst att vara tydlig med en sak. Med ”dårarna” menar jag just uppenbarligen psykiskt sjuka personer som ägnar sig åt hot och förvirrat tramsande. Det är inte i den skaran man hittar konspirationsgänget. De flesta av dessa mejlare har läst på ordentligt men har sällan någon riktig kunskap i de ämnen som de skulle behöva för att kunna dra de rätta slutsatserna.

I dag har jag haft flera mejlutbyten med en man, som mejlat många gånger tidigare, om ”chemtrails”, alltså det som är vanliga kondensstrimmor från flygplan men som av vissa förvrängts till farliga utsläpp signerade CIA. Här bygger det mesta på ren tro. Några analyser av flygplansbränslet som skulle stå för dessa utsläpp har ingen gjort och några belägg för att folk skulle bli sjuka av k-strimmorna finns inte.

Själva bor vi rakt under såväl Arlandas som Brommas inflygningslinjer. Så vi borde vara de första att märka om något var på gång.

Konspirationsmejlare två riktade in sig på 11 september, eller 9/11 som de gärna skriver. Det vanliga tramset om att byggnad sju skulle ha rasat utan att något plan träffade den (det var delar från WTC som träffade den, vilket var illa nog) och påståendet att bristen på flygplansdelar skulle bevisa att inga plan flugit in över huvud taget stod i fokus.

När jag då förklarade att jag själv varit på en olycka där två Viggenplan flög rakt ned i backen vid Billingen (under min tid på Mariestads-Tidningen) och att jag på platsen, dit jag kom snabbt efter olyckan, knappt kunde se ett spår efter planen förutom några centimeterstora metallflisor och två stora hål, så blev jag omedelbart ifrågasatt. Hade jag bevis? Bilder?

Det har jag. Men inte på mig om man säger så.

Nå, dagen har inte bara innehållit sådant som kan höja blodtrycket utan också det faktum att jag i morse bokade våra biljetter till och från England. Skönt att den saken nu är klar. Ännu återstår några detaljer att lösa innan hela resplanen är på plats men inget av större vikt saknas. Jo, en sak. Transporten av det vi hämtar upp hem till Sverige, den måste bokas.

Hann också ut på stan (vilket betyder Barkarby) och handla kläder i dag. Anneli var med och även Niklas som lyckades hitta ett par bra löparskor för 1.500 kronor på Stadium (bilden ovan). Själv investerade jag i två par skjortor och lika många par byxor. Ett tag var jag inne på att köpa ny kavaj också – behövligt – men där tog tid och lust slut. Vi tröstade oss på Max innan det var dags för mig att med Annelis benägna bistånd åka till Vällingby för att ta mig vidare till jobbet.

På jobbet passade Richard på att ta lite bilder på oss eftersom han snart slutar sitt vikariat på DN.se. Richard intervjuade mig om ufo för ett antal år sedan då han gick på Kalix folkhögskola och hans pappa läser UFO-Aktuellt. Och det har gått bra för honom här, han har bland annat jobbat ganska mycket som förstasidesansvarig på nätet under dagen.

Själv har jag skrivit rätt mycket om Egypten igen. Men fick också möjlighet att intervjua Bo Hermansson som var den som regisserade ”Fleksnes fataliteter” under alla år. Orsaken till intervjun var att Rolv Wesenlund dog och för oss som är i 50-årsåldern lever minnet av hans teveserie tydligt kvar i minnet. Bo hade många bra minnen som jag kunde lägga till i den text som Anders Bolling redan börjat på.

Har också skrivit om bombdrama i Umeå och en flicka i USA som dog sedan den studsmatta som hon hoppade på fördes i väg med vinden 50 meter. Mat blev det på La Barca med Bosse och Staffan.

Och så fyllde Andreas Ohlsson år i dag så det var bara att ringa och gratta pojken. Niklas som satt intill mig i bilen passade på även han.

Richard slutar sitt vikariat på DN.se på tisdag och i dag blev det fotografering.