Nu är det officiellt höst eftersom vi plockade fram tacosen och lät oss smaka. Kräftor och surströmming är visserligen två höstindikatorer men när tacosen kommer på bordet då vet man säkert.

Som så ofta numera är inte Markus med när familjen äter, golfbanan drar hårdare. Men som ni kan se av bilden nedan dök också han upp och lät sig väl smaka.

I dag fick jag klart ännu en pusselbit i det stora Englandspusslet. Så nu är det bara två mindre som återstår. Fick också okej från Bob Rickard att vi hade lämnat en rulle med plastpåsar där förra gången vi var över i England på ufojakt.

Dagens stora övning har varit att fortsätta slipa alla lister i hallen så uppflugen på en stege och ibland en pall har jag jobbat mig igenom de tretton meterna med list. Och eftersom en del sitter rätt illa till över trappan ned så har det varit en utmaning. Vad jag inte tänkte på när jag slipade på var att sandpappret också rörde sig mot mina naglar på högerhanden. Men efter ett par timmar så var det bara att inse att mina naglar där bara var ett minne blott.

När Anneli kom hem och tacosen var avklarad så åkte vi till Bauhaus och köpte nytt element till hallen, ett par lampor och en fönsterbräda. Bland annat. Billigt blir det ju inte när det handlar om sådana här saker, men förhoppningsvis bra!

Sist i kväll har jag ordnat med mina frimärken en stund. Niklas som badat bastu kom in och satte sig och pratade lite. Alltid trevligt att prata med pojkarna. När han frågade om jag hade skrivit något skönlitterärt plockade jag (efter visst letande) fram en novell jag skrev för Julstämning 2000. Den handlade om en flicka (Diana) och en dag i hennes liv år 2030. Vill minnas att jag hade med en handdatorliknande historia där man kunde sitta och titta på film när man var på väg på tunnelbanan.

Markus tar sig an tacosen.