Som tur var var klockan i tornet intill hotellet avstängd under natten. Men i morse drog den igång så jag kunde hoppa över larmet på mobilen och gå upp och duscha vid åttasnåret. Lika bra det.

I kväll är det alltså final i Eurovision Song Contest där vi hoppas att det ska gå bra för Sanna Nielsen. I vilket fall så har jag suttit och skrivit tre olika vinnartexter för tre olika låtar, där Sannas är en, nu på förmiddagen. Kommer nog att lägga till någon ytterligare. När tävlingen väl avgörs är det superont om tid att lämna texten så det är bäst att vara väl förberedd.

När den svenska finalen avgjordes på Friends så skrev jag en vinnartext till varje bidrag men den här gången är det 26 låtar så det tänker jag inte ens försöka göra.

Kanske skulle jag som ufointresserad hålla på Molly Smitten-Downes från Storbritannien som skickar upp ett hav av ufoballonger, thailändska rislyktor, bakom sig under sin låt. Ni kan se henne här nedan. Låtens titeln ”Children of the universe” är ju ytterligare ett skäl.

Frukosten på hotellet här i Köpenhamn var alldeles utmärkt med bacon, ägg, vita bönor och en massa annat som jag gärna äter. Satt där nere i 30 minuter och lät mig väl smaka.

I dag fyller också Markus 20 år och jag grattade honom i natt på Facebook, den riktiga firningen blir inte förrän i morgon då jag är hemma hos familjen igen. Själv firar Markus med att spela golftävling i Botkyrka. Dessutom fyller Annelis mamma Raili år och henne ringde jag och grattade som hastigast.

Tog mig ut en sväng för att köpa lunch och hamnade på en liten mackeria, Vandkunsten Sandwich Bar, på Rådhusstræde 17, där jag investerade i en stor räk- och äggvariant plus vatten och cola och en reservmacka för i natt. Jag vet hur det var förra året då jag kom i säng vid 03 och var både törstig och hungrig.

Så hur ska man rösta i kväll? Jag gör det nog inte alls men hinner jag så hamnar min röst på Italiens Emma Marrone som drar på ordentligt i sin låt. Attacksång kallar jag det och den låten är faktiskt inte så dum. Vinner gör den ju aldrig. Men jag håller alla tillgängliga tummar för Sanna även om det innebär att jag inte får resa till något spännande land nästa år heller.

Vid 16-tiden lyckades vår taxi ta sig förbi alla avspärrade gator (DanmarksNationella Front, nynazister alltså) och vi kom ut till det stora partytält som utgör presscentrum. Här var det nästa spikat men några svenska kollegor hade fixat två platser åt oss så vi kom att sitta ganska bra. Dansk teve repeterade en sista gång och i den fejkade omröstningen vann Island! Som sagt, fejkad var den.

När vi väl kommit till rätta här i tältet kom Reuters utsända fram till mig och Hanna och sa att hon följt vår chatt i torsdags och berömde oss för den. Kul! Har hunnit prata lite kort med Christer Björkman som sa att han inte har ont i magen och att han tror att det kommer att stå mellan Sverige och Österrike – inget kioskvältarsvar – med Armenien som möjlig uppstickare. Precis som vi själva tippar också.

Har också hunnit prata med den svenske studiemannen Henric von Zweigbergk som är med också här. Ni vet vem han är efter alla svenska Melodifestivalfinaler där han alltid är med och styr. Henric är lång som en tvåmetersstör och har vitt böljande hår. Stor! Han får i alla fall leda in och ut San Marinos låtskrivare Ralph Siegel när han ska ta sig till pianot. Lätt krasslig i hjärtat.

Men mest har det varit en lång väntan på finalen. Eftersom jag är utomlands så har det som tur var varit möjligt att äta lite godis men all Toblerone var slut (misstänker schweizarna) så jag köpte de två sista Maraboukakorna.

Sprang på systrarna ryss som skulle prata i teve och tog några bilder av dem. Tyvärr ingen tid för prat för oss andra.

Sedan var det chatt i flera timmar. Massor av folk var inne och skrev. Blir trött i skallen bara jag tänker på det. Men bra gick det och jag lade dessutom ut mina bilder på artisterna före varje låt. Chatten kan ni läsa här. Varning, den är lång.

Och det blev Österrike före Nederländerna och Sverige. Bra gjort av Sanna tycker jag. Men svårt att vinna över en så upphaussad artist som Conchita. Men hon var bra. Så här skrev jag från presskonferensen efteråt.

Presskonferensen var lätt kaotisk men jag lyckades ta mig fram i första ledet när Conchita skulle fotas så bilderna blev helt okej. Ni ser en här i bloggen. Satt också och skrev till ett antal citat från henne i min artikel som jag lade ut några minuter efter det att det stod klart att Österrike vunnit. Ringde Markus hemma som hjälpte mig med röstsiffrorna som jag fick per sms, det tackar jag för!

Hann också med att byta ett ord med Sanna Nielsen (en intervju som Hanna tog hand om) och petade in ett citat i min text plus att jag lade ut en bild på Sanna i Hannas artikel när den blev klar och gjorde om på förstasidan.

Det blev några intensiva timmar och nu sitter jag på hotellet, klockan är efter 04. Taxi fanns inte i sikte utan jag tog en buss som gick en runda kring stan. Blev avsläppt sist och chauffören som inte var från stan och hade bott fem år i Spanien gissade var jag skulle gå. Men rekommenderade mig att fråga på 7 Eleven. Det gjorde jag och blev visade åt fel håll givetvis.

Högg ett ungt par som pekade mig rätt men några gator för kort så jag fick fråga igen, hittade till slut en taxikille som visste besked och så kom jag äntligen fram efter över en timmas färd och gående från arenan. Massor av folk ute på stan.

Sist blev det en macka – köpte ju en extra vid lunchen – och en ljummen cola framför datorn efter att ha uppdaterat och fixat till texten lite. Sedan sova några timmar.

Conchita med ”bucklan” före presskonferensen.

Sanna var glad när hon mötte pressen efteråt.

De ryska systrarna gav en teveintervju en timma före finalen. Vem som är vem har jag inte en susning om.

Syskonkärlek.

Britternas ufoballonger.

Italiens Emma Marrones attacksång gillar jag.