Efter god frukost på Scandic hotell i Östersund och packning och utcheckning så var det dags att säga hej till dem som skulle ta sig söder över via andra vägar. Vår ordförande Anders Berglund som tog bilen mot Hönö (med stopp i Dalarna på vägen) och Richard Svensson som tog flyget hem till Blekinge.

Jag, Tobias Lindgren (nu vid ratten), Rickard Andersson, Mats Nilsson, Gunnar Karlsson och Johan Gustavsson packade oss iväg vid 09-snåret, tankade fullt (100 liter rymde tanken!) och körde sedan mot Sveg där vi hämtade Anneli och tog en kort paus. Anneli hade precis som vi haft en riktigt bra helg och träffat sin kamrat Ulla Albano.

Solen slösade med sig ljus nästan hela vägen hem och Rickard bjöd frikostigt på ostbågar, nästan kall dricka hade vi dessutom under sätet. Och vi tog det rätt lugnt med stopp i Rättvik för en glass och byte av chaufför, till undertecknad, och Falun för besök på McD. Faktum var att en ort utanför Falun, som vi körde igenom, hade 28 grader i dag vilket var mest i Sverige. McD-besöket blev alltså vår lunch och vi satte oss ute under ett parasoll och åt vår burgare.

På vägen tittade vi på Östersunds-Postens intervju med Anders Berglund som nu finns ute på deras hemsida. I morgon kommer det en artikel i papperstidningen. Ni kan se det här. Den blev bra men vi tyckte alla att det var synd att han inte filmade mer från själva utställningen.

När vi kom fram till Sala var det dags att släppa av Mats och Gunnar men också att packa in ett antal lådor med det senaste numret av UFO-Aktuellt i bilen som jag ska ha. Några av dem ska till Presstopp för försäljning medan de övriga ska till AFU för vårt lager där.

Efter Sala tryckte jag på rätt ordentligt eftersom Rickard och Johan hade ett tåg vid 21-tiden från Norrköping som de ville passa. Men makterna var inte riktigt med oss. När jag körde drygt 120 och vi precis var på väg in i Järfälla kommun på motorvägen började det låta konstigt om bilen och en vibration spred sig i den. Efter att ha saktat in svängde vi av in mot en Statoilmack i Järfälla och stannade till.

Där var det lätt att konstatera vad som var orsaken till vibrationerna – punka på höger bakdäck. Vi försökte att fylla på med luft men det hördes tydligt hur den pyste ut så Anneli föreslog att vi skulle åka rakt över gatan till en OKQ8-mack som kanske hade verkstad. Den var givetvis stängd men en kille där sålde oss en tub med medel som han sedan sprutade in i däcket efter att vi tömt det på luft.

Det verkade lovande men redan efter några hundra meter började det låta illa från bilen igen så vi körde raka vägen hem till Skälby och packade ur allt som jag och Anneli haft med oss plus de lådor med UFO-Aktuellt som jag skulle ta hand om. Därefter körde jag, Tobias, Rickard och Johan till en annan OKQ8-mack i Vällingby där vi visste att det fanns en verkstad. Samtidigt bad jag Anneli att skicka någon av pojkarna efter för att kunna köra hem mig sedan.

Framme vid OkQ8 gick jag in och frågade om de hade någon domkraft som klarade vår tunga bil och det hade de, inne i en verkstadshall. Så jag fick en hink med lite underlägg, en nyckel och en fullständigt nedsmutsad instruktion som knappt gick att läsa. Det som sedan hände blev närmast komiskt:

Först höll vi inte på att hitta verkstadslokalen utan virrade runt byggnaden.

När vi väl kom in var det rena ångbastun där eftersom flera höll på att tvätta sina bilar där inne. Men vi hittade en platta att köra upp på.

Då jag försökte hissa upp bilen hände inget. Först efter ett otal försök att ställa in och trycka rätt så åkte den upp!

När vi väl hissat upp bilen blev det lite för högt, hjulet snurrade när vi försökte dra bort muttrarna med fälgkorset som Niklas precis kommit med. Då jag försökte få ned bilen några centimeter så gick inte det – stendött.

Jag skickade in Niklas för att fråga killen i kassan och han kom tillbaka och sa att vi måste trycka två knappar samtidigt för att det skulle funka. Så det gjorde vi. Och då gick det.

Efter mycket slit lyckades Tobias, Johan och Niklas få loss muttrarna som satt som berget. Det nya reservdäcket sattes dit och bilen hissades ned. Men – när vi skulle stänga bakdörrarna efter att ha stoppat in det trasiga däcket så gick inte det. Låset hade fått en smäll och dörrarna gick inte ihop!

Tanken att de ändå inte skulle kunna köra hem fanns plötsligt i skallen på oss alla. Trots nytt däck så gick det knappast att köra bilen med en hel utställning i bak och dörrar som inte gick att få igen…

Jag rusade in till killen i kassan igen och fick låna en mejsel som Rickard använde för att bända ut en del av det intryckta låset och så gick det faktiskt att stänga igen. Så nu var det bara att köra ut.

Nej. Så enkelt skulle det inte visa sig vara. Trots att Tobias, Rickard och Johan gjorde sitt bästa för att slå in den kod jag fått på ett papper och vrida runt den nyckel som satt på den skitiga instruktionslappen så hände inget. Varvid någon kom på att vi kanske måste betala först.

Så jag sprang åter in till kille i kassan, den här gången för att betala 60 kronor.

Tillbaka igen gick det bättre. Jag slog in koden och smet sedan ut genom dörren som öppnade sig med Johan hack i häl. Varvid en bom gick ned och dörren stängdes i tron att det var bilen som kört ut!

Där stod vi utan att komma ut. Så jag rusade åter in till killen i kassan och berättade om hur dumma i huvudet vi var, fick en ny kod, rusade tillbaka och slog in den. Och så kom vi äntligen ut.

Det mest otroliga var att Johan och Rickard hann i tid till tåget vid 21. Tobias körde som en rallyförare. Men för att de skulle hinna var han tvungen att själv, och med hjälp av sin syster som råkade vara där, bära in hela utställningen i våra lokaler på AFU. När jag pratade vid honom var klockan 21.30 och han höll då som bäst på att bära.

Tobias Lindgren – dagens hjälte!

Efter det att jag äntligen kommit hem och packat upp allt så blev det gravad lax som Markus vunnit i en golftävling. Det var kul att träffa pojkarna igen efter en helg på vift. Men resten av kvällen har jag ägnat åt att tanka in filmer, bilder och ljud från stämman och utställningen, sortera allt och att skriva bloggar. Jobbade också lite med nästa veckas webbtevefilm för DN.se. 01.30 blev det sängdags.

Anneli plockas upp i Sveg.

Paus i Rättvik och förarbyte.

Dyster syn på Statoil i Järfälla.

Vi får hjälp med att spruta in ett skum i däcket på OKQ8 i Järfälla. Det hjälpte inte.

När vi väl kom till OKQ8 i Vällingby höll vi knappt på att hitta infarten till verkstadshallen.

Johan konstaterar att hjulet inte är så lätt att få bort.

Varför ska det vara lätt? Vi hittade inte knappen som sänkte ned bilen igen.

Varför inte satsa ordentligt? Niklas, Tobias och Johan försöker få loss däcket. Och lyckas.

Och då började låset jäklas. Rickard bänder, Johan tittar och jag håller.

Till slut kunde de äntligen åka mot Norrköping.