I dag var det tidig uppstigning, 04.45, för att med Annelis hjälp ta mig till Arlanda för vidare transport till Tallinn där jag ska hålla föredrag för en grupp finska ufologer på Viking XPRS när den anländer hamnen senare i eftermiddag.

I morse var det dimma på Arlanda, som synes ovan, så vi var lite sena iväg. Men när vi landade i Riga för att byta plan sken solen glatt liksom när vi landade på flygplatsen utanför Tallinn 40 minuter efter att ha lämnat Riga.

Eftersom jag bara reser med handbagage gick jag raka vägen ut till närmaste buss för att åka in mot centrum. Min enda karta var en högst rudimentär skärmdump från Google så när jag tyckte att vi hade rest länge nog och hade passerat en väg jag tyckte mig känna igen så gick jag av, vandrade över gatan till en smyckesbutik och frågade om damen där visste var Tallink City Hotel kunde tänkas ligga.

Först såg hon lätt förvirrad ut men efter en stund tog hon med mig ut på trottoaren och pekade rakt över gatan på huset där jag gått av bussen – Tallink City Hotel. Så jag var ju inte helt fel ute!

Att världen är liten är allmänt känt och den krympte ytterligare tjugo minuter efter det att jag satt mig till rätta i lobbyn på hotellet då en man kommer fram och undrar om jag inte är Clas Svahn. Och det var jag ju.

Det visade dig vara en Mariestadsbo (nu boende i Dallas) som av någon outgrundlig anledning råkat känna igen mig. Så vi pratade en stund innan han och hans fru var tvungna att ge sig ut på stan.

Jag passade på att äta lunch på Cafe Troika på Meregatan där det gick att sitta ute. Slog till med en lammkotlett – som visade sig vara malet kött men gott ändå med bra potatismos och en underbar sås. En hel del svenskar här om jag ska gå efter vad jag hör från borden omkring mig.

Efter maten plockade jag upp datorväskan på hotellet och vandrade sedan ner till Vikingterminalen i hamnen där ett besökskort väntade på mig. Då hade jag också hunnit smita in på en loppis som tyvärr inte hade något för mig. Sedan var det bara att beställa in en Cola i baren i terminalen (som för övrigt kostade 1,70 Euro för 500 ml mot 3 Euro för 330 ml på flyget, colan alltså) och sätta sig och vänta.

När färjan väl lotsade en tjej från Viking mig en bakväg så att jag skulle slippa åtminstone en del av det lämmeltåg med spritköpare och Tallinnbesökare som strömmade ut från färjan. Men till slut var jag tvungen att möta strömmen! Och den var inte liten.

Ombord på färjan träffade jag Tapani Koivula och den nya ordföranden i FUFORA, Anna Greus, en ung tjej som var kul att prata en stund med. Sedan hann jag testa mina grejor och pratade med rätt många andra innan det var dags för Valerij Uvarov att dra igång sitt föredrag som var en riktig soppa av Nibiru, pyramider, planeter i krig med varandra och en hel rad saker som fick hjärnan på en kritisk granskare att koka. Men jag höll givetvis tyst.

När jag själv intervjuades på film i femtio minuter (på engelska) av föreningens filmare Timo Tahvanainen i hotellets restaurang vid 19-tiden senare på dagen så berättade han att Uvarov varit glad över att vi blivit vänner igen. Och jag som inte ens visste att vi varit ovänner. Men okej, jag har nog uttalat mig kritiskt om honom genom åren. Men han är en vänlig person som brinner för sin sak även om han skulle behöva kolla sina fakta.

Mitt föredrag togs emot mycket positivt med många frågor efteråt. Och med tanke på att hela programmet havererat tidsmässigt och att Uvarov inte ville sluta prata om sina planeter, mördarasteroider och det hemliga försvarssystem som finns mot dem trots moderatorns lappar vilket till slut gjorde att jag fick korta mitt föredrag med tio minuter så är jag nöjd att jag lyckades hålla det på minuten – till moderatorns stora tummen upp.

Jag pratade om UFO-Sverige och hur vi arbetar och sedan om AFU och hur arkivet arbetar innan jag gick över på 1946-års spökraketer för att avsluta med Nammajaure. Mycket lyckat och en av frågeställarna hade till och med läst min senaste bok och undrade hur det kom sig att Sverige hade så många välundersökta ufofall medan Finland inte hade det.

Intresset för AFU och spökraketerna var stort, ingen tvekan om det och frågorna hade nog fortsatt länge till om tiden inte tagit slut.

Efteråt pratade jag en god stund med folk som kom fram och här fanns flera som verkar vara medlemmar värda att satsa på. Unga och nyfikna på rätt sätt. 44 stycken satt i publiken förresten.

Efter föredraget lämnade jag färjan eftersom den seglar tillbaka till Helsingfors medan jag blir kvar över natten i Tallinn. Men som sagt, jag fick tillbringa en stund med att bli intervjuad, vilket var trevligt eftersom Timo jobbade inom psykiatrin och hade stora erfarenheter av patienter som såg saker som inte fanns och hörde röster som var svåra att lokalisera för andra än patienten själv.

Jag tycker att dagen har varit lyckad med många bra kontakter och en vilja att samarbeta mer mellan Finland och Sverige. Tapani pratade öppet om ett nordiskt ufoarkiv så att hela församlingen hörde.

Tyvärr är bilderna här nedan inte av bästa kvalitet då jag inte tog med kameran utan enbart paddan. Några av dem tagna i kväll då jag gick till Gamla stan för att äta, vilket blev först vid 20.30-tiden. Gamla stan var trevlig och bitvis genuin och massor av folk myllrade på gatorna i den varma augustikvällen. Efter en sund kom jag fram till Vana Turg där det låg flera restauranger runt omkring. Kikade på några menyer och fastnade till slut för Peppersack på Tallinn Viru 2 där jag lotsades ned i källaren; det är inte så lätt att ta ensam, det finns ju inte många bord för en.

Men det var trevligt där nere, bra luft och Wifi! Eftersom jag redan hade bestämt mig beställda jag in en tenderloinbiff med utmärkt potatismos, ratatouille och vinsås med husets bronzeöl på halvlitersglas. Mycket gott alltihop och när notan kom så hade någon förväxlat den vilket innebar att jag fick betala 20.40 istället för 29 euro. Helt okej.

Ute på gatan pågick en eldjongleraruppvisning som jag stannade till och tittade på innan ambulansen kom och förstörde det hela, så jag vandrade vidare hemåt.

Avslutade kvällen med att läsa i den utmärkta boken ”The invisible gorilla” som borde bara obligatorisk läsning för alla ufologer. Och det är det många böcker som borde vara.

Undertecknad håller föredrag.

Anna Greus, ny och ung ordförande.

Några ur den 44-hövdade publiken.

Valerij Uvarov håller föredrag.

Här med, pekande på vår antijord!

Timo Tahvanainen Intervjuade mig hotellet.

Lammkotletten till lunch var malet kött visade det sig men gott ändå.

Alltid roligt med andra språk. Spritboden.

I Gamla stan samsas nytt och inte så nytt.

En typisk restauranggata.

Så här såg det ut när vi landade i Riga.

Insidan av dörren på flygplatstoan i Tallin!