I dag har vi tillbringat nästan hela dagen i Columbus tillsammans med Tommy, Lena och Erik för att köpa sådant som kan förändra grabbarnas Alcatrazdorm till något trevligare att bo i. Innan vi drog dit (en knapp timmes bilresa från Cuthbert) åkte vi till skolan för att mäta sängar, golv och väggutrymmen så att vi skulle veta vad som fick plats.

Vädret är som i går. 32 grader varmt och strålande sol med hög luftfuktighet. Det är en prövning att ta sig från bilen till den för tillfället aktuella butiken.

Som tur var slog vi idén om att åka alla vår bil ur hågen, något som hade gått – dit. Men aldrig hem. För efter besöket på Walmart, som tog säkert nittio minuter, så hade vi tre fullproppade kundvagnar med allt från madrasser till flugsmällare. Fem tusen kronor gick det löst på, men det var något vi delade på två.

Vi nöjde oss inte med det utan styrde till mallen på Manchester road för att äta Kyckling Teriyaki på foodcourten men först och främst för att fixa telefonabonnemang åt grabbarna. Vilket visade sig lätt problematiskt då ingen hade exakt det vi behövde.

Efter ett antal besök på olika butiker åkte vi till AT&T och köpte ett månadsabonnemang för 30 dollar och ett simkort var. Verizon som vi egentligen ville ha sålde bara sina abonnemang tillsammans med en telefon. Täckningen skulle vara lite bättre men vi är rätt säkra på att det blir bra så här.

Vi stannade också till på Best Buy och köpte några sladdar innan vi packade oss iväg tillbaka hem vid 17-tiden. Och då raka vägen till grabbarnas rum för att inreda det med allt vi köpt. Matta, madrass, duschdraperi, lampor, sängkläder, kuddar, lådor, en skohylla och en massa annat gjorde rummet bra mycket bättre än det kala klaustrofobikrypin det var från start.

Vi ville gärna hinna med ett besök på skolans golfbana också innan mörkret föll och packade in oss alla sex plus bagar i vår bil och körde mot Meadow Links som visade sig ligga 40 minuter bort (om man kör lagligt och ibland lite långsamt) genom ett rätt glesbefolkat landskap på gränsen till Alabama.

När vi kom dit var banan stängde men Markus och Erik gick i alla fall ett par hål tillsammans med Tommy efter att ha puttat lite. På ett av dem tyckte sig Erik se en alligator kika upp ur vattnet. Inte osannolikt.

Vägen hem gick på 30 minuter och var 25 miles lång.

Först vid 21 var vi redo för kvällsmaten som vi lite defensivt intog på det friteradekycklinghaket i änden av bensinmacken. Tommy köper oss var sin öl på macken som vi i smyg häller upp ur en brun påse under bordet. Verklig Amerikakänsla om något.

Vi sitter där och pratar och äter fram till 22 innan vi går till Tommys och Lenas rum och pratar och tittar på ett par vattenskidåkningsvideor med Erik och Tommy.

Men vi är rätt trötta alla sex och säger godnatt rätt snart. Jag skriver fram till midnatt men går ut en stund och tittar på stjärnorna bakom hotellet – men ser inga perseider – och efter en stund ansluter Markus och vi står där en god stund.

Pojkarna på Walmarts.

Erik och Markus fixar nattduksborden.

Och så var det mesta klart.

Vad vore ett amerikanskt elevhem utan en colaautomat.

Markus och Erik framför skolan.

Utsikt från hotellrummet.

Den minimala frukostmatsalen.

Lena konstaterar att grabbarna är välkomna till elevboendet.

Det gamla vattentornet står mitt i en korsning.

För första gången på skolans bana.

Tommy och pojkarna spelade några hål.

Markus chippar mot hål.

Sen middag på kycklinghaket i bensinmacken.

Stjärnhimlen var hyfsad trots en del störande ljus från Cuthbert. Vintergatan syntes.