Lång och trevlig kväll med King Crimson på Filadelfiakyrkan där Anneli, Olle, Ylva, Rigmor och Tomas var med. En kväll som vi startade på Knut, norrländsk restaurang på Upplandsgatan. Ni som är nyfikna redan här kan läsa Nisse Hansson recension i DN. Vi kan bara hålla med honom.

Annars inledde jag dagen med att jobba med UFO-Aktuellt några timmar och väntade i det läget bara på två saker: En omslagsillustration signerad Tobias Lindgren och Press-Spegeln signerad Göran Norlén. Den senare landade i min brevlåda sent i natt.

Vid lunchtid dök Olle Schön från Göteborg upp i Railis bil som han hade plockat upp på centralstationen i Skövde. Mycket bra! Nu har vi något att ta oss fram till i väntan på att vår nya bil ska levereras till Toyota i Vällingby. Inte lätt att vara utan bil när jag ska till olika ställen och hämta böcker, hålla fördrag eller annat.

När Olle dök upp åt vi lunch och sedan fick Anneli ge sig av mot stan eftersom Rigmor, som var på väg att ansluta till kvällens event, hade fått ta bussen från Uppsala då tåget stod still.

Jag och Olle roade oss med att ta en gin och tonic, prata och kika på Tintinbilar som jag säljer till förmån för AFU. Men vid 16-snåret tog vi bussen till Barkarby och sedan pendeln till Karlberg för att vandra genom ett soligt Stockholm till Knut. Lite tidigt visade det sig så vi fick ta var sin öl och sätta oss utanför och invänta de övriga som snart trillade in och vi kunde beställa maten.

Knut är alltså en restaurang som berömmer sig om att ha ett norrländsk tema på sitt utbud och maten var alldeles utsökt. Många av oss, inklusive undertecknad, tog wallenbergare på älgfärs medan Anneli beställde röding. Lite oroligt blev det när Ylva och Rigmor, som liksom jag och olle, delade på en blandtallrik med ren, löjrom och en del annat spännande till förrätt, upptäckte att det kröp något omkring i maten.

Servitrisen studerade krypet och ersatte talriken med en ny men drog också av såväl vår som tjejernas tallrik från notan. Snyggt.

Vid 18.30-bläcket vandrade vi till Filadelfiakyrkan där kvällens konsert skulle avnjutas och där träffade vi en gammal klasskamrat, Mats Thorselius, och ett par av hans kamrater. Mats påpekade att det var jag som fått in honom på den smala musikens rika bana, vilket han var tacksam för.

Konserten blev precis så bra som vi hade hoppats på. Från våra platser på läktaren njöt av två dryga timmen långa delar med paus mellan där King Crimson, anförda av en lätt tillbakalutad Robert Fripp, spelade mängder av sina gamla godingar från 70- och 80-talet.

Att bandet nu hade tre trummisar längst fram på scenen, samspelta så att Frank Zappa hade blivit avundsjuk, var något helt nytt.

Extranumren blev långa och häftiga. ”21st century schizoid man” med ett trumsolo som vi aldrig glömmer och Fripps hyllning till David Bowie då han gav oss ”Heroes” som han en gång själv spelade lead guitar på när skivan gavs ut. Suveränt!

När vi sammanfattade det hela på Bagpiper’s efteråt, över en ESB och andra goda öl, så var vi rörande eniga om att det var en riktigt bra konsert. Vid 23-snåret lämnade vi Ylva på puben med ett par gamla vänner från Umeå, och sa hej då till Tomas när han vandrade mot tunnelbanan och vi andra fyra till pendeln.

Hemma igen, efter en vandring genom en mörk rondell och en nästa lika mörk skog, slog jag, Anneli, Rigmor och Olle oss ned med var sina tunnbrödrullar på Bullens och mos med gurkmajonnäs, stark senap och ketchup, var sin god öl och ett glas gin och tonic för att lyssna på lite mer King Crimson på Youtube som vi körde genom teven.

Sedan damerna väl lagt sig fortsatte jag och Olle en stund till, nu med var sin Nikka som sällskap.

Gänget som gick på King Crimson: Rigmor Karlsson, Tomas Askeberg, Ylva Carlsson, Anneli, Olle Schön och Mats Thorselius.