På förmiddagen satt jag och jobbade med att förbereda den kommande fältundersökarkursen i några timmar och fick ta lunch redan vid 10! Skälet var att jag skulle hämta Anneli på jobbet redan vid 12 och att vi sedan skulle ta oss genom staden till Skogskapellet på Skogskyrkogården. Där var med om en varm minnesstund för min före detta kollega från Mariestads-Tidningen och vår gemensamma vän Janne Källman (1955–2016) som gick bort i Sydostasien tidigare i år.

Janne jobbade som journalist med Bangkok som bas och det var också bland annat dit som han och jag åkte våren 1982 på en månadslång reportageresa i Sydostasien. Vi hann också med Hongkong och Tokyo och jag har många fina minnen från den resan som resulterade i en rad artiklar i olika svenska tidningar. Bland annat intervjuade vi SVT:s korrespondent i Tokyo på den tiden, Herman Lindqvist.

Sedan Janne flyttade till Bangkok har vi hållit kontakt via mejl och Facebook. Hans bortgång kom helt oväntat och vi nåddes av dödsbudet när vi var på resa i Las Vegas tidigare i år. Nu fick vi träffa Jannes mamma hans före detta fru Anna och döttrarna Jenny och Alice som är nästan jämnåriga med våra pojkar. Faktum är att vi inte har sett dem sedan de var små.

Tyvärr hann vi bara vara med under själva ceremonin och var tvungna att åka innan det var dags för samlingen efteråt. Våra gäster för helgen, Claes och Åsa Lenander och deras Clara var på väg från Örebro och vi hann precis stanna i Vällingby för att handla lite och åka hem då de dök upp. Bra tajmning.

Våra helgmöten innehåller god mat och teaterbesök, detta enligt traditionen. Och så gott att dricka givetvis. Den här gången hade vi bokat platser på Oscars dit vi tog oss med bil och pendel efter lite Janssons.

Oscarsrevyn var utsåld vilket inte förvånar med Robert Gustafsson, Sanna Nielsen och Dan Ekborg på scenen. Premiären var för några veckor sedan men Anneli köpte biljetterna i tid. Platser på balkongen blev det. Lite bonus var att såväl garderob, program och ett glas champagne ingick i priset så vi såg till att vara där i tid för att hinna avnjuta skumpan i lugn och ro.

Det blev ett par timmars god underhållning med många skratt och en del allvar. Inte en fullpoängare men vi fick en bra kväll. Clara, kanske yngst i salongen, hade kul från start till mål.

Framåt 23 var vi hemma igen. Lätt hungriga, inte minst jag själv. Kokade en burk Bullens med mos och Anneli gjorde rostmackor. Allt intogs med en blandning av mjölk, te och whisky. Åsa fick chansen att dricka upp de sista centilitrarna Aberlour, en whisky hon hade ett gott minne från, så nu får vi fixa en ny flaska.

Framåt 01 var det dags för undertecknad att törna in.

Claes och Åsa på plats i Köket – och så Anneli!

Vår lilla trupp samlad före föreställningen.

Sanna Nielsen och övriga ensemblen efter föreställningen.