I dag tog jag och Anneli bilen till Västerås för att träffa gänget på bilden här ovan, Gunnar, Mats, Håkan och Janeth på Ikea. En bra träffpunkt då vi hade bestämt att äta lunch gemensamt. Men innan vi kom så långt sammanstrålade vi med Mats, Gunnar och Janeth på Stadsmissions andrahandsbutik en bit därifrån så att Mats kunde överlämna ett antal kartonger med UFO-Aktuellts senaste nummer (och några äldre) som ska ned till AFU. Något jag får ombesörja vid nästa lägliga tillfälle.

Med i bagaget hade han också ett par lådor med kuvert med AFU:s adress tryckt på sig som blev över när vi nu skickade ut ett brev med det här numret av UFO-Aktuellt som uppmanar våra läsare att stödja AFU på månadsbasis. Något som behövs för att vi ska kunna gå vidare och expandera verksamheten.

Och flera har redan reagerat positivt på uppmaningen. Redan i morse fick jag det första telefonsamtalet från en gammal medlem som sa att han ville bli månadsstödjare och jag förklarade för honom hur han kunde gå och tala med sin bank om hur detta skulle ordnas på enklast möjliga sätt. Det man ska be om är ”överföring” till AFU:s plusgiro 490714-3.

En annan skrev till mig på Messenger och jag har en känsla av att det kommer att ramla in många fler under januari månad. För det är oerhört viktigt att vi är många som hjälps åt. I dag är vi ett fåtal som lägger rätt stora pengar varje månaden och ett större antal som lägger en mindre summa. Vi skulle behöva fler av båda varianterna.

På Stadsmissionen köpte jag några böcker till AFU och två till mig själv. Två av mina egna faktiskt, sådana som jag i princip har slut på. Billigt blev det eftersom ingen kostade mer än 20 kronor. Anneli hittade en visp för en femma.

På Ikea anslöt Håkan E som hade med sig en låda med Markus trycksak som nu hade blivit rätt tryckt. Första försöket gick inte så bra för tryckeriet då de kastade om ett par sidor. Nu såg allt rätt ut.

Kul att träffa gänget igen, det var vid styrelsemötet i Norrköping senast. Nu åt vi köttbullar (16-bitars om man nu kan säga det om köttbullar) och annat och pratade en stund. När vi ätit och pratat klart körde Håkan mig till en kvinna i västra delen av Västerås medan Anneli stannade med bilen på Ikea för att handla och övriga åkte hem till Sala.

Maj-Britt som kvinnan heter var och lyssnade på mig när jag höll föredrag i Visby för några år sedan men de gången hade vi inte tid att prata särskilt länge eftersom jag hade ett plan att passa. Hon fick mitt visitkort och så ringde hon mig mitt i natten när jag hade varit med i Musikhjälpens direktsändning från Västerås för några veckor sedan.

Nu kunde vi så äntligen träffas eftersom hon ville dela med sig av sin upplevelse. Vi satt i hennes kök i ett par timmar och pratade medan jag spelade in. Och det var en märklig och ovanlig upplevelse hon hade att delge mig.

Kvinnan hade som tolvåring i juli 1952 varit på väg att stänga ett fönster på andra våningen i huset utanför Visby. Då såg hon hur det lyste väldigt starkt mellan huset och stallet. Sekunden senare var hon inne i ett grått, metalliskt rum där det satt en person. Hon minns väldigt lite av detta men när hon skulle gå sa mannen att hon alltid skulle tänka på att hon hade något speciellt inom sig, i huvudet.

Klockan 02.30 vaknade hon av något som lät (inne i hennes huvud) som lät som ett pistolskott. Hon såg då också hur fönstret var stängt. Det allra märkligaste var att hon också funderade över vad som hade hänt inne i ”rymdskeppet”, ett begrepp som var långt ifrån vanligt 1952 långt före Sputnik men som hon är säker på var det ord som dök upp i hennes huvud.

Veckan efter händelsen blödde hon ymnigt med näsblod.

I juni 1993 såg hon hur trädgårdsstolarna utanför verandan virvlade runt som av en stark vind och ovanför hängde ett föremål som verkade skicka ut virvlar av luft och hon ställde sig under det och sedan minns hon inte mer. När hon vaknade gjorde hon det av samma ”pistolskott” som 1952.

Kvinnan har också vid ett tillfälle sett en varelse med änglavingar vid sin säng omkring 2007.

Som alla liknande fall är detta inte enkelt och klockrent, det har hänt mer och annat som inte går att bortse från. Men som gör allt komplext. Kvinnan själva har vid åtminstone ett tillfälle haft direkt nytta av budskapet att hon hade något extra i sitt huvud då hon valde väg i livet, säger hon.

Hon misstänker också att detta, vad det nu var, har plockats bort. Vid ett läkarbesök 2004 säger hon att läkaren ska ha sett ett ärr i hennes ena näsborre som efter en operation. Något hon aldrig har genomgått enligt egen utsago.

Det finns alltså en hel del mer som jag inte går in på här men för att summera är Maj-Britt en trevlig och sansad person som har haft ett tufft liv men som hon ser tillbaka på utan bitterhet. Det var ett nöje att träffa henne och när Anneli kom för att plocka upp mig bjöds vi på smörgås och te innan det bar hem.

På vägen hem köpte vi pizza och så åt vi tillsammans med Markus innan jag, Anneli och Markus förrättade lottdragningen bland de tre som vunnit UFO-Sveriges insamling till Musikhjälpen. Ni kan se hur dragningen gick till här nedan.

Sedan satte jag mig och sorterade filmer, bilder och inspelningar från dagen och lade ut ovanstående klipp på Youtube. Finns alltid en del efterarbete när dagen är slut. Eller på väg att ta slut.

När vi kom hem låg UFO-Aktuellt och väntade också på oss. Alltid skönt med ett tydligt kvitto att allt arbete som jag och övriga redaktionen har lagt ned faktiskt också blev något.

Innan kvällen var slut hjälpte jag också en Peter Shelley i Bogota som ska göra en poddintervju med mig om ett par dagar med lite bilder som han ville använda i podden.