Anneli hade börjat packa bilen och jag fortsatte när jag väl ätit frukost och plockat ihop allt som jag behövde (inte mycket) för en övernattning i Mariestad. Och när vi väl var på väg tog det bara 3 timmar och en kvart innan vi var framme på Böckernas hus för att packa ur allt igen.

Då körde vi raka vägen och åt en macka i bilen. Inget stopp för lunch.

Peter och två andra som brukar jobba där var på plats och nu står det snart böcker från mig över allt i antikvariatet. Det här var ju tredje vändan på ganska kort tid men trots det blev det tio kassar kvar hemma i Skälby som inte fick plats.

Den här sändningen fick vi rada upp i en gång längs en rad av bokhyllor och nu väntar jag på betalning för två leveranser som blir ett fint tillskott till AFU.

Det blev ett kort besök i Tidan eftersom vi skulle hinna till Railis lägenhet på Drottninggatan för att packa kläder och annat hon kan behöva under de två veckor som hon får stanna på Kolarebackens korttidsboende. Där fick både pappa och mamma vara en tid de också innan vi hittade annat mer permanent boende åt dem.

Rullatorn åkte också med och så fixade jag en sak med Tele2 som Raili inte hunnit med innan hon hamnade i Skövde för en vecka sedan.

När vi kom till Kolarebacken satt Raili i matsalen och drack kaffe. Jag var fortfarande i luren med Tele2 (vilket jag hade varit de senaste 45 minuterna) men så snart allt var fixat satte vi oss och pratade.

Det som kändes skönt var att Raili hade många andra att umgås med här och att hon själv verkade betydligt piggare. Minnesproblemen är ju som de är men sedan läkaren tog bort sömntabletterna och ersatte dem med en betydligt mildare variant verkar hon lugnare.

Tillsammans med sjuksköterskan Lotta pratade vi igenom allt kring Railis situation och det är bara att konstatera att personalen på våra sjukhus är helt fantastisk. Lotta var precis en sådan person som man bara kan drömma om att träffa på ett sjukhus.

När Raili så fick mat vid 17-tiden sa vi hej då till henne för i dag och körde till Asian Palace på Viktoriagatan 15. Själv bodde jag en gång i tiden på nummer 14 på andra sidan korsningen. Den här restaurangen har bytt namn några gånger men har fortfarande bra kinamat. Och billig med stora portioner. Faktum är att vår mat bara kostade 109 kronor var och då fick vi fulla tallrikar och en bunke med ris som vi inte var i närheten av att äta upp.

När vi sedan gick till Oxen för att handla lite gick det som det brukar. Man träffar alltid någon man känner. Nu var det Anneli som mötte en gammal klasskamrat och så blev vi stående och prata med honom och hans fru en stund.

Medan vi stod där ringde en man och undrade vad det var han såg på himlen i söder. Inte svårt att peka ut Venus för honom. Den är det många som ser och förundras över just nu. Mycket ljusstark.

Tillbaka i Railis lägenhet tvättade vi och såg till att allt i kylskåpet var fräscht innan vi tittade på ”Spectre”, en Bondfilm som vi hade med på dvd. Då hade vi också hunnit med ”På spåret” och en mycket god Shepherds Neame som jag köpte i England i höstas – Kentish Strong Ale 1698. Kan verkligen rekommenderas.

Strax före midnatt var det dags att knoppa in.

Raili och Anneli på Kolarebackens korttidsboende.

Sköterskan Lotta tog sig gott om tid med oss. En underbar person!

Anneli på restaurangen.