månadsarkiv: juli 2021

Återbesök hos Lu och glädjande fynd!

Jag går igenom böcker ur Rolf Ejvegårds samling och bedömer om de ska med elle rinte.

Det blev frukost hos Leif och Berit i Löderup innan jag och Anneli tackade för oss och satte kurs mot utkanten av Borrby och Lu Ejvegård. Då hade jag försökt ringa henne ett antal gånger men inte fått svar och när vi väl ringde på hennes dörr visade det sig att hon inte haft mobilen på.

Vi var ju lite tidiga och det var en himla tur. För vi skulle tillbringa fyra timmar där för att gå igenom hennes avlidne make Rolf Ejvegårds boksamling ännu en gång. Nu på jakt efter böcker om filosofi som kan säljas till Thomas Andersson i Uppsala men också på sådant som vi missade förra gången. Dessutom ville vi plocka med oss en hel uppsättning av Värld och vetande, en tidskrift som Rolf varit mycket engagerad i.

Vi lyckades fylla tjugo kassar och jag hittade en hel del parapsykologisk litteratur som jag inte sett förra gången, vilket inte är så konstigt eftersom Rolf bibliotek var mycket stort och allt inte stod där man först hade trott sig hitta det.

Lu och Anneli vid sconesbordet.

Vår lunch kom att bestå av nybakade scones med te/kaffe och goda sylter, allt skyddat under getingsäkra små nät. Där lämnade jag damerna en stund för att fortsätta sökandet opp egen hand.

Vid förra besöket för ett par veckor sedan hade Lu berättat att det fanns en del saker kvar i källaren men att hon inte trodde att det var något speciellt. Och själv hade jag då gett upp hoppet om att Rolfs arkiv skulle finnas kvar eftersom Lu också berättat att hela det stora bibliotekets golv var täckt av papper och dokument som de hade kastat bort för länge sedan.

Men nu kom hon fram till mig och sa att jag gärna fick gå ned i källaren om jag ville kika så tillsammans tog vi oss ned för den branta trappan där vi möttes av en typisk mögeldoft som jag så väl kände igen från mina besök i Storbritannien.

Innanför en dörr stod ett stålskåp som nu var tömt på innehåll och när jag tittade på de tomma mapparna var det inga ämnen som AFU sparar på. Däremot såg jag snart att pärmarna verkade betydligt intressantare.

Anneli plockar pärmar i källaren.

Och det var ett verkligt fynd, rena guldgruvan! Här fanns allt som jag trodde hade gått förlorat. Rolfs papper från utredningen av det som han kom att kalla ”Fallet Eva”, korrespondens, artiklar och en del konferenser. Till slut hade vi burit ut 54 pärmar med papper.

Lu Ejvegård vid den välpackade bilen.

Bilen blev fullproppad och Lu var glad och tacksam för det vi gjort. Nu kom hennes makes arbete till en plats där det tas om hand och görs tillgängligt och de böcker som vi inte behåller var hon positiv till att de kunde säljas till förmån för AFU.

Resan hem tog sju timmar och sedan ytterligare en halvtimme för matstopp i Markaryd och bensin söder om Brahehus. Då hade vi också hunnit berätta den positiva nyheten för några andra på AFU och Anders Liljegren kunder även han berätta en intressant nyhet. Nämligen att lokalen mitt emot den där vi har den spanska samlingen nu blir ledig och att vi kommer att få möjlighet att hyra även den.

Men det betyder givetvis att allting blir lite dyrare och att vi måste försöka hitta ytterligare sponsorer så att vi får in pengar nog för att täcka den nya utgiften.

När vi äntligen kom hem efter denna lilla 132-milautflykt var arbetet långt ifrån slut. Allt skulle lastas ur, en hel del sorteras och alla pärmar från källaren tömmas på sitt innehåll som sedan sorterades i märkta högar i två till slut fyllda flyttlådor. Pärmarna var väldigt illa åtgångna och flera hade mögel på sig så de kommer att hamna på återvinningen så snart som möjligt.

Vi åt också lite sen kvällsmat och när allt var klart hade klockan blivit efter midnatt.

Till sist: Nu skriver Jerusalem Post om det som professor Avi Loeb var inne på när jag intervjuade honom på midsommarafton, nämligen att han arbetade för ett nytt initiativ när det gäller att söka liv i rymden. I en tidigare och betydligt längre intervju jag gjorde med professor Loeb förra året diskuterade han vad han kallade astroarkeologi. Och det är precis det som han nu fått ihop en miljon dollar till att börja genomföra.

Sökandet bygger på ett nätverk av medelstora teleskop som ska spana efter tecken på liv, nuvarande eller tidigare, i rymden.

Sisten bild på Niklas när han jobbar i Tokyo.

Varmt!

Loading