Det blev en lång dag som det brukar när man reser västerut men allt gick i alla bra och fram till Houston kom jag med sju timmars tidsskillnad.
Jag hade satt klockan på 03.30 och 04.00 kom taxin och hämtade mig efter fyra timmars sömn. En stor väska som var rätt välpackad och så en liten kabinväska med halva utrymmet ledigt. När jag kom fram till Arlanda terminal 2 var kön till Amsterdam och Paris lång men den tuggade på så efter en timme var det dags för mig att checka in och det hur smidigt som helst. Tjejen vid disken tog med handbagaget också så jag hade plötsligt bara min lilla tygkasse att bära på.
I säkerhetskontrollen blev jag slumpad för en särskild kontroll men den gick snabbt och sedan var det bara att vandra in för att köpa en macka och dricka plus lite vatten som alltid är bra att ha med sig på flyget – även om man alltid får det på de flesta långflygningar.
Slog också till och köpte boken ”Hitlers död” av Luke Daly-Groves som är en ordentlig genomgång av alla fakta kring Hitlers sista dagar och en svidande vidräkning för alla spekulativa konspirationsinriktade böcker som menar att han flydde (eller tilläts fly) till ett annat land och aldrig tog sitt liv. Jag läste ut boken på resan över och det är alltid skönt att läsa faktabaserade böcker som inte är skrivna av några vildhjärnor.
Klockan 06.30 lyfte så KLM:s flight KL1104 till Amsterdam och den var rätt välbesatt även om jag faktiskt fick en tom stol mellan mig och min granne på raden. Alla hade munskydd eftersom det var obligatoriskt.
Vi flög genom molnen och upp till soluppgången och sedan var det fint väder hela vägen men fortsatt mulet nedanför oss så att vi aldrig såg marken förrän vi kom in över Nederländerna.
På Schiphol var det bara att köa till den automatiska passkontrollen där man får kika in i en kamera och skanna passet. Sedan blev det ny koll av mitt handbagage vilket tog sin lilla tid men det var ändå ingen brådska. Jag hade bra med tid på mig innan planet till Houston skulle lyfta.
I den kontrollen fick jag lämna en särskild blankett där jag intygade att jag inte var sjuk och att jag hade testat mig förutom den svenska blanketten som jag fick visa upp om att jag testat negativt. Men allt gick smidigt även där och jag var snart ombord.
Och det var riktigt glest med folk, säkert bara en tredjedel av platserna på flighten (KL0661) var besatta och jag, liksom de flesta andra, fick en egen rad för oss själva. Sedan väntade nio timmar och fyrtiofem minuter i luften, två måltider och så ett försök att sova. Men det gick så där. Jag lyckades faktiskt somna, tror jag, men vaknade nästan direkt.
Till slut gav jag upp och satte mig, läste i min bok och tittade på lite film, bland annat fåret Shawn i ”Farmageddon” som handlade om hur en liten vilsen utomjording råkat hamna på jorden med allt vad det innebar. Lite kul. Mycket ufo.
På slutet av resan fungerade den timme gratis wifi som KLM bjuder på så då skrev jag hem och kommunicerade med Anneli en stund.
När vi landade var det fint väder och 20 grader varmt. Och jag vandrade raka vägen till passkontrollen där det var en kort kö men jag fick ändå vänta länge då båda framför mig tog en kvart var att släppa igenom. När jag lade upp telefonen med mina tre sprutor och utskriften med mitt negativa test från i går tittade han inte ens på dem utan frågade bara vad jag skulle göra och jag sa att jag skulle vara med på ett seminarium på Rice och sedan var det bara att gå. Högst två minuter.
Stämpel i passet blev det i alla falla, på sidan 10, den från 2019 sitter på sidan 21. Har aldrig fattat varför de aldrig börjar framifrån och kör i någon sorts ordning. Men det verkar vara en sport att sätta dem lite var som helst.
När jag kom igenom fick jag ett mess från Junior på Junior Limo som skrev att han stod och väntade på ”Dr. Svahn” vid utgången. Hmm, så mycket doktor är jag ju inte men tydligen är det så de ser på oss som ska vara med under symposiet den här veckan. Nå, jag förklarade för Junior, efter att ha plockat upp mina väskor, att jag var journalist och ordförande för ett arkiv i Sverige.
Vi hade i alla fall en trevlig, och ganska lång resa från norra Houston och vidare till södra delen där han släppte av mig vid Hilton Houston Plaza som jag ska bo på. Artonde våningen visade det sig och ett riktigt stort rum med två toaletter, ett sovrum med en enorm dubbelsäng och ett vardagsrum med soffa och riktigt stor teve (och en sådan finns det också en i sovrummet) och med en häftig utsikt in över centrala Houston (bilden högst upp).
Lite väl stort skulle man kunna säga. Nå, jag tog det ganska lugnt under kvällen, svarade på ett gäng mejl, skickade en film över rummet till familjen och packade upp. Köpte lite godis och tittade på en film men mottagningen på teven är inte i paritet med klassen på rummet så det blev lite hackigt.
Sedan var det bara att hålla sig vaken framåt midnatt så att jag kommer i rytmen här. Då hade jag varit vaken 27 timmar minus några minuters sömn på planet.
Klockan 22 släckte jag och gjorde mitt bästa för att somna. Det gick bra.